Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun

Roller och arbetsfördelning
Differentiering och integrering är begrepp som avser hur olika ansvarsområden och
arbetsuppgifter fördelas inom organisationen. För hög grad av differentiering i en organisation
gör att saker riskerar att hamna mellan stolarna. För hög grad av integrering gör en
organisation ineffektiv då många personer riskerar att göra samma saker (Bolman & Deal
2005). I LIHF var arbetsuppgifter och ansvar mycket tydligt fördelade på olika rollfunktioner.
En viktig aspekt var att det var själva rollen – inte enskilda individer – som bar funktionen.
Jag fick i intervjuerna veta att varje klient hade sin behandlare. Vissa intervjuade turades
om att vara samordnare, den rollfunktion som höll i möten och skötte kontakter med
socialtjänsten och uppdaterade dem under behandlingstiden. Den som i ett ärende var
familjebehandlare höll i föräldrarnas behandling och fokuserade vad de (föräldrarna) kunde
gör föra att förändra familjen situation. Jag intervjuade också de fyra ungdomsbehandlarna
som hade alla behandlingskontakter med ungdomen/ungdomarna i respektive familj. Barn
under 12 år fick en barnbehandlare. Fanns flera barn och/eller ungdomar i familjen fick de
varsin behandlare. Slutligen framkom att det i varje ärende fanns en skolkontakt, som samlade
in information om barnets/den unges skolsituation och fungerade som länk mellan skolans
representanter, familjen och behandlingsteamet. Personalen roterade alltså på olika positioner
i ett ärende. Vissa var familjebehandlare i ett ärende och barnbehandlare i nästa. Behandlarna
sa i intervjuerna att de hade ett väl avgränsat uppdrag, och det var bra för då kunde de
fokusera på det just deras klient behövde göra. Detta förfarande, att var och en hade till
uppgift att arbeta med sin ”egen” klient och hjälpa den identifiera och nå målen, lyftes i
många intervjuer som en av de stora fördelarna med LIHF. De tyckte det var bra att ha
huvudansvaret för just en klient, samtidigt som de utgick från ett helhetsperspektiv på
familjen. Manualen sades vara en hjälp som användes vid oklarheter i rollernas ansvarsområden
och innehåll. Behandlarna sa att det var befriande att de inte behöva vara ”på alla
ställen”. De sa också att det var bra att ha ett väl avgränsat uppdrag, De tyckte att de fick
arbetsro och kunde lita på att kollegor skötte kontakter runt omkring klienten. Alla intervjuade
tog upp att det var mycket befriande att slippa lägga tid på samordning, att det fanns en
samordnare som tog hand om det. De jämförde med enskilda ärenden, där behandlaren
förutom själva behandlingskontakten med klienten också sköta kontakter med skola, familj
och kanske även andra områden.
40