Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun

familjeenheten. Detta kan också ses som empowerment: det är viktigt att familjen vet vad de
tackar ja till, och är beredda att vara delaktiga i och ta ansvar för behandlingen.
Dessutom står konkreta mål som relateras till här och nu i centrum i alla tre metoder,
liksom i LIHF. Ett citat:
Jag hade den äldre dottern. Då gick jag igenom med henne (…) väldigt konkreta
strategier kring: när de här situationerna uppstår, vad kan hon göra istället? Akutplan
liksom. Så att hon direkt får väldigt konkreta verktyg vad hon kan göra. Så pratar vi om
det, och om vad hon har svårt med, och vem kan du be om hjälp, vem kan hjälpa dig med
det här. Både vad hon själv kan göra och vad andra kan göra.
Som i MST jobbar man alltså mycket med att öka ansvarstagandet i systemen runt familjen,
och att förändra interaktionen mellan medlemmar av system. Så här lät det i en intervju:
Jag skulle vilja säga så här, att vill man jobba med en familj så måste man jobba med hela
familjen tillsammans. Om man jobbar med bara ungdomen, eller bara föräldrarna, så
innebär det att man indirekt säger: det är ditt fel att det här problemet finns. Om jag
plockar ut en ungdom ur familjen och ska förändra den, så innebär ju det att den
ungdomen bär ansvaret för problemet i familjen. Vill man dela ett ansvar för ett problem,
och lösningen på ett problem, så måste man jobba tillsammans. Och man måste också
jobba samtidigt och mot samma riktning.
Och så här i en annan:
Det är ett väldigt heltäckande arbete. Jag har ju fokus på ungdomen, jag arbetar med hela
familjen men med ungdomen framförallt. Men man märker att det blir en gedigenhet, en
helhet som lyfter hela nätverket, som gör att man känner en trygghet, att man har koll på
det stödet som finns runt omkring också. Man har lite mer koll på vad det finns för
resurser runt omkring ungdomen. Inte bara dennes personliga resurser, utan mycket,
mycket, mycket mer koll på de resurser som finns runt omkring.
Behandlarnas sätt att tala om vad som är problemet i familjen, och hur det bör lösas, visar
också integreringen av ett ”BF- tänkande”. Ett citat angående ”vad barn behöver” som
spontant togs upp i en intervju:
Vad barn behöver. Att de behöver värme, och att få tid med den vuxne. Att bli sedda,
hörda hela vägen. Den finns ju med i hela verksamheten tänker jag. Beröm är liksom
vägen. Och när de väl börjar… för de är ju i den här negativa spiralen där det bara är skit
hela tiden. Och kan man då komma ner till den punkten (…) ”kan du kanske intressera
dig lite, kan du slå dig ner vid datorn och ta 5 minuter och göra nånting annat än att bara
säga att du ska dra ut kontakten?” Att vara intresserad. Det funkar ju. De kommer tillbaka
och det funkar.
22