Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun

underlag att göra professionella bedömningar baserade på erfarenhet så väl som vetenskaplig
kunskap, är denna kännedom om problemet och klienten en förutsättning. Vi såg här hur ett
visst mått av tydlig struktur skapade större manövreringsutrymme i nästa steg
(förändringsfasen) i och med att behandlarna fått en så uttömmande bild av enskilda klienter,
familjen, nätverket, situationen och olika problemformuleringar. LIHF var alltså en modell
som på ett ganska elegant sätt löst dilemmat mellan snäva strukturella ramar och yrkesmässig
individuell frihet. I och med att det skapats en lucka för själva behandlingen, upplevde
behandlarna att de hade handlingsutrymme och kunde använda sin personliga kompetens och
erfarenhet i bedömningar. LIHF gav ramar för samarbete och samverkan som klargjorde alla
aktörers positioner och ansvar, vilket skapade trygghet. Samtidigt användes manualen som ett
maktmedel för att legitimera arbetssättet och avgränsa området gentemot andra professionella.
Den stora utmaningen för behandlarna i LIHF i framtiden är att fundera över för- och
nackdelar med att ha en väldigt tydlig samsyn gällande vilka verktyg som ska användas. Man
bör ge akt på vem som egentligen har makt på teammöten att påverka hur man ska jobba och
hur lätt det egentligen är att tänka utanför ramarna när man har en verktygspärm. Jag ser
också en risk med att när så mycket är standardiserat och strukturerat, är det troligt att man
börjar göra precis samma sak vid varje behandlingskontakt också. Då förlorar man hänsynen
till varje klients unika personlighet, situation och livshistoria. En annan risk är att manualen
börjar leva sitt eget liv som en social konstruktion som kommuniceras mellan behandlarna
utan att så stor vikt fästs vid att verkligen återkoppla till vad som står där. Detta blir påtagligt
när behandlarna talar om att det är viktigt att vara öppen för revidering av manualen så att
man gör det som faktiskt står där och annars ändra. Det känns angeläget att ge modellen en
chans att arbetas in i en hyfsat oförändrad form nu när man lagt mycket tid och energi på att
arbeta fram den och också utvärdera den. Nya djup kan upptäckas endast om medarbetare ges
tillfälle att göra manualen till något välintegrerat i det dagliga arbetet, samtidigt som man inte
förlitar sig på att den stannar i människors medvetande av sig själv. Detta underlättas om man
på ett mycket tydligt sätt formulerar arbetssätt i manualen, men också genom att löpande
kommentera manualen: hur tänkte vi när vi bestämde att vi skulle arbeta så här? Modellens
grundläggande förhållningssätt och ideologier riskerar annars att hemfalla åt muntlig tradition
på arbetsplatsen, och behandlingsmodellens implementering riskerar då att bli sårbar för
enskilda individers tolkning.
Ur ett strukturellt perspektiv kan LIHF betraktas som ett organisatoriskt verktyg på väg
mot det mål som ökad professionalisering utgör. På en individuell nivå kan man med hjälp av
HR- perspektivet se vilka positiva konsekvenser den ökade professionaliseringen som LIHF
48