Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun

Modellen ger tillfälle för ungdomarna att prata om sina problem redan vid första träffen.
Innan (vid arbete utan LIHF, min anmärkning) upplevde jag att ungdomarna var
upptagna av att hela tiden visa för mig att ”det här är ju jättejobbigt för mig, jag har ju ett
problem med detta”, så när jag försökte prata förändring, och vad kan du göra
annorlunda, så var de upptagna av att berätta att detta är skitsvårt för mig. Det skedde inte
stegvis på samma sätt. Att man gick från att formulera sitt problem till att vilja förändra
sig. Det var någon som sa att ”man kan inte börja operera förrän man har bedövat”. Och
hela undersökningsfasen, och att skapa relationer är ju att bedöva innan man börjar
förändra.
Just när det gällde att skapa relationer och bygga upp en allians med klienten beskrevs
undersökningsfasen som särskilt för alla behandlare som talade om ämnet. Genom att mycket
information om klienten och om problemet samlades in, var det här som klienterna verkligen
kände att de blev lyssnade på, att någon vågade möta deras problem och att de blev
respekterade och bekräftade.
Det fanns en verktygspärm som innehöll en rad olika verktyg och metoder, men de
intervjuade menade att de inte var bundna till den. Ingen av de intervjuade upplevde manualen
som ett hinder för dem. De uttryckte att manualen skapade trygghet och arbetsro, att det var
bra med tydliga instruktioner. Många sa att saker i stil med detta uttalande, som en behandlare
svarade på en fråga angående hur det var att arbeta manualbaserat:
Strukturen ger mig frihet. Där står ju precis hur jag ska göra!
Behandlarna sa att det var bra med en struktur att luta sig emot och trygga ramar hur man ska
arbeta, och verktyg att tillgå. Det kunde låta så här:
Det är väldigt tydligt som behandlare vad jag ska göra. Man kan luta sig tillbaka på
manualen. Samtidigt som jag tycker jag är oerhört fri i min roll att arbeta med ungdomen.
Man har ett stöd.
Och så här:
Jag behöver inte uppfinna hjulet varje gång. Jag kan fokusera på förändringsarbetet
istället för att fokusera på att finna struktur och hitta nya modeller.
Behandlarna uttryckte tydligt att alla måste följa målen och att man måste använda ett
lösningsfokuserat förhållningssätt för att nå målen. Detta beskrevs dock inte som hindrande,
snarare som en självklar avgränsning. Ett exempel:
37