Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun

Inflytande och självständighet
Jag har tidigare beskrivit att varje behandlare arbetade med ”sin” klient i ett LIHF- ärende.
Det existerade alltså inom strukturen en tydlig ansvarsfördelning och ett visst mått av
specialisering – dels inom familjeenheten där det fanns möjlighet att specialisera sig på vissa
klientgrupper (som ungdomsbehandlarna gör) men också utifrån ett övergripande
organisationsperspektiv där familjeenheten ju specialiserade sig på familjebehandling.
Behandlarna tyckte i intervjuerna att de hade ganska fria händer i utvecklingsarbetet med
modellen. Läsaren med gott minne erinrar sig kanske också att de upplevde en stor frihet i
själva behandlingsarbetet i förändringsfasen. De talade om vikten att använda sin egen
samlande erfarenhet och kompetens i sina bedömningar, i mötet med klienten, och frihet att
välja verktyg att arbeta mot mål och förändring med. Även om de inte hade så mycket tid till
det som kallades ”rena samtal”, ett begrepp som jag förövrigt tokar som refererande till den
psykodynamiska traditionen, framhöll de vikten av relationsbyggande och alliansskapande
med klienterna. Detta yrkesmässiga svängrum är ett uttryck för inflytande över sin
arbetssituation och arbetes innehåll.
Ur ett HR– perspektiv är det som sagt viktigt att ge de anställda inflytande. Detta innebär
till exempel att skapa arbetsteam, uppmuntra självständighet och delaktighet, ge arbetet en ny
design, ge arbetet mening och att främja jämlikhet (Bolman & Deal 2005). Jag har tidigare
presenterat empiri från intervjuerna som visar hur man arbetar i team kring ett ärende, där
varje behandlare har tydliga roller. Teamet uppgavs i intervjuerna vara en mycket viktig del
av LIHF. Genomgående talades det i intervjuerna ofta om att man använde sig av sina
kollegor i teamet mycket. På teammöten bollade man olika metoder och arbetssätt, vilka
verktyg man skulle använda och att var och en gjorde det de skulle och arbetade mot målen.
En sa att teamet håller samman ärendet till en röd tråd som man måste förhålla sig till. Denne
menade att behandlarna kunde ta hjälp av varandra och bli mindre sårbar än om man är
behandlare i ett enskilt ärende. Jag tolkar det som att den tydliga rollfördelningen främjade
både jämlikhet och delaktighet. Att varje behandlare hade sin uppgift i ett ärende kan bidra till
att risken minskar att en anställd hamnar ”utanför” eller inte får tillfredställande
arbetsuppgifter – både i fråga om arbetsbörda och inflytande över familjens behandling ur ett
helhetsperspektiv.
Att skapa LIHF som projekt är just ett sätt att ge arbetet en ny design, arbetet har inneburit
en ny värld för de anställda att upptäcka inom familjebehandlingen och en möjlighet att
vidareutveckla och tillämpa sina kunskaper, kompetenser och erfarenheter på området. Med
tanke på de intervjuades positiva inställning till arbetet torde det uppfattas som meningsfullt.
44