Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun

Behandlarna är mycket positiva till behandlingsmodell och verkar hantera de strukturella
ramarna på et konstruktivt sätt. Ingen av dem upplevde manualen eller modellen som ett
hinder utan istället som en hjälp och ett stöd. Genom att bygga upp sin egen modell kunde de
hänvisa till evidens utifrån forskning, samtidigt som de inte behövde hålla sig till en av de
grundläggande metoderna utan kunde plocka ut de delar de själva tilltalats av och som
passade ihop med deras egen bakgrund och kompetens och klienternas behov. LIHF var också
ett sätt för familjebehandlarna att få utlopp för sin kreativitet och energi, att få större
ansvarsområde och omväxling i sitt arbete. Arbetet med att skapa och utveckla modellen kan
ha ökat deras upplevelse av professionalitet då de fått användning av sin speciella kompetens,
bättre yrkesmässigt självförtroende och så vidare. Organisationsformen verkar skapa
förutsättningar för god arbetsmiljö ur ett organisationsteoretiskt perspektiv, vilket hänger ihop
med professionalisering på en individuell nivå.
Ett problem som kan uppstå när en modell bygger på så många olika delar är att man
riskerar att tappa fokus. Den behandlingsmässiga heterogeniteten kan underminera modellens
trovärdighet i sammanhanget. Det finns en risk att modellen förlorar sin röda tråd för den
utomstående betraktaren. Här är man beroende av manualen för att bibehålla en väl
sammanhållen behandlingsprocess. Samtidigt måste behandlaren ha frihet att använda sitt
omdöme, sin erfarenhet och sin kreativitet i förändringsarbetet. Det är anmärkningsvärt att
man i LIHF lyckades bibehålla en så stark samsyn, att man arbetade efter så starkt
överensstämmande riktlinjer, och ändå uttryckte att man kände sig helt fri i att välja
behandlingsmetod. En förklaring kan vara att man haft stort inflytande över utformningen av
modellen, samt att det lösningsfokuserade förhållningssättet, den av BF influerade synen på
vad barn behöver och MST- tänkandet redan sedan tidigare var något man hade kunnat
komma överens som. En ideologi om ökad professionalisering fungerade sannolikt också
sammanhållande här, liksom den tydliga teknologin (i form av manualen) som man upplevde
som ett medel som på ett effektivt sätt ledde mot målet: professionalitet. Dessutom fanns de
HR- relaterade faktorerna som verkade gynnsamma för den enskilde individen.
Det verkade som vi har sett finnas ett paradoxalt förhållande mellan modellen och de
anställda; de upplevde att de hade mycket frihet, samtidigt som de gav flera olika exempel på
begränsningar. Manualen var en tydlig teknologi som gav tydliga direktiv, men personalen
gav uttryck för autonomi och självständighet och att de hade utrymme att använda sin
kompetens och kreativitet och göra egna bedömningar i behandlingsarbetet. I
undersökningsfasen visades tydligt hur behandlarna upplevde de tydliga direktiven som en
hjälp för att skapa relationer och lära känna klienten. För att en behandlare ska kunna ha ett
47