SKV Rapport 2004:3,Insikt! – Om ... - Skatteverket

Undersökningens genomförande
anställda i offentlig förvaltning är förbjudna att diskriminera på grund av ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.
Segregation innebär enligt Nationalencyklopedin ”det rumsliga avskiljandet av befolkningsgrupper”,
vilket kan ske ”på grundval av socioekonomisk status, hudfärg, religion, etnisk tillhörighet
e.d.”. Segregationen kan vara frivillig eller ofrivilligt påtvingad och diskriminerande.
Frivillig segregation – att människor vill leva på olika sätt – är inget som måste problemstämplas
och åtgärdas. Segregation blir ett problem först när människor eller grupper av människor
tvingas leva under olika villkor, oftast präglade av knapphet och utanförskap, trots att de
gör sitt bästa för att slippa det. I verkliga världen är det naturligtvis svårt att avgöra vad som är
frivilliga eller påtvingade val. Man brukar tala om socioekonomisk, demografisk och etnisk
segregation. Dessa typer av segregation skär kors och tvärs genom varandra.
Etnisk betyder sammanhängande med folk eller folkgrupper. Med etnicitet menas identifikation
med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp. En grupps etniska identitet kan t.ex. förstärkas
genom upplevelsen av ojämlika ekonomiska och politiska förhållanden inom t.ex. en nationalstat,
genom känsla av utanförskap.
Integration. Nationalencyklopedin talar om integration enligt flera olika synsätt varför termen
bör definieras i det sammanhang där den används.” I studier av internationell migration och etniska
relationer används integration särskilt för att beteckna de sociala processer genom vilka
minoriteter, t.ex. invandrade etniska grupper, slussas in i och blir delaktiga av det nya samhälle
de flyttat till. Det kan gälla deras arbets- och bostadsmarknad eller deras sociala, kulturella och
politiska liv.” Integration är närmast motsatsen till påtvingad segregation. En fråga är om frivillig
segregation – genom exempelvis etniskt företagande – är det samma som integration.
Assimilation. Om en minoritet ger upp sin kultur för att anpassa sig till en majoritet och helt införlivar
sig i den talar man om assimilation. Det är i officiella svenska sammanhang ingen
gångbar målsättning utan anses strida mot integrationstanken.
2.3 Erkända minoritetsspråk i Sverige
Innan vi går in på frågan om invandrares språk kan det nämnas att Sverige år 2000 ratificerade
två internationella konventioner 2 med inriktning på nationella minoriteter i Sverige.
Det innebär att fem grupper erkänns som nationella minoriteter i Sverige nämligen samer (ursprungsbefolkning),
sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. De språk som erkänns som
minoritetsspråk är samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och jiddisch.
2 Europeiska stadgan (1992) om landsdels- och minoritetsspråk (minoritetsspråkskonventionen) och Europarådets
ramkonvention (1995) om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen).
27