SKV Rapport 2004:3,Insikt! – Om ... - Skatteverket

Ett historiskt perspektiv
förläggningar i avvaktan på beslut om att få stanna (asyl). Det har fördröjt deras integrering i
det svenska samhället. De har under tiden fått sin försörjning genom olika former av bidrag.
3.7 Svag arbetsmarknadsanknytning har medfört fler
invandrarföretagare
Under 1970 och 1980-talen försämrades invandrarnas sysselsättningsgrad och inkomster påtagligt
och under 1990-talets ekonomiska kris förvärrades situationen för de flesta invandrargrupper.
Sysselsättningsintensitet och inkomstnivå minskade och deras arbetslöshet ökade absolut och
relativt jämfört med personer födda i Sverige. De förklaringsansatser som förts fram i forskningen
6 tar sikte på såväl utbuds- som efterfrågesidan på arbetsmarknaden. Det gäller mer
tillspetsat förändringar i invandrarnas ”karaktäristika” och strukturella förändringar i den
svenska ekonomin.
Människor har olika medfödda, kulturella eller sociala egenskaper som kan vara mer eller
mindre värdefulla i arbetslivet och som av arbetsgivare värderas i produktivitetstermer. Andra
produktivitetshöjande kunskaper och erfarenheter kan förvärvas via formell utbildning eller genom
upplärning på arbetet. Ökad kunskap och erfarenhet innebar större chans att få arbete
och/eller ökad arbetsinkomst.
Humankapitalet hos de grupper som kom före 1975 passade den rådande ekonomiska strukturen.
Invandrarna fick sysselsättning främst i industriarbeten som under 1960-talet inte krävde
särskilt mycket utbildning eller svenskkunskaper. De grupper som kom efter 1975 anses stå
kulturellt längre från ursprungsbefolkningen och ha ett humankapital som inte är särskilt efterfrågat
på den svenska arbetsmarknaden eftersom färdigheter i svenska språket och svensk kulturkompetens
blivit allt viktigare.
Sedan mitten av 1960-talet har sysselsättningen ökat inom tjänstesektorn medan den minskar
inom industrisektorn, den sektor där invandrarna i huvudsak fick anställning. Den svenska ekonomin
har sedan början av 1970-talet haft låg ekonomisk och industriell tillväxt och därmed
minskat behov av ”extra” arbetskraft. Den strukturella omvandlingen av industri- och tjänstesektorn
från andra hälften av 1980-talet har lett till ökad efterfrågan på arbetskraft med mer
språk och kulturspecifik kompetens, medan den okvalificerade arbetskraften rationaliserats bort
i allt snabbare takt. Detta drabbar främst nyligen invandrade grupper men även grupper som
varit länge i Sverige.
Men även institutionella förhållanden har påverkat invandrarnas möjligheter till att få eller behålla
en anställning, till exempel långa handläggningstider i väntan på uppehållstillstånd, ett
skattesystem som avsevärt fördyrar arbetskraften och en arbetsrätt som bestraffar nykomlingar
på arbetsmarknaden (sist in, först ut). Långa tider utan arbetsmarknadskontakt gör att kompetens
går förlorad och att man hamnar i ett passiviserande bidragsberoende, som försvårar ekonomisk
integrering. För många nya invandrare blir socialbidraget den normala inkomstkällan.
Ett stelt lönebildningssystem och en solidarisk lönepolitik har gjort att invandrare inte, som i
många andra länder, kunnat bjuda ut sitt arbete till lägre löner. Det är i huvudsak inom egenfö-
6 Bevlander m.fl. (1977)
32