Det känns som jag försvinner in i böckerna” - BADA - Högskolan i ...

2.2.1 Adaptation
Enligt Kari Skjønsberg betyder ordet adaptera avpassa, anpassa, lägga till rätta för men i
litteratursammanhang används begreppet på många olika sätt. Förutom att böcker
författas speciellt till målgruppen barn- och ungdom är några vanliga tillfällen för
adaptation: när litteratur omarbetas för att passa andra medier, en roman adapteras till
film eller radioteater, böcker för vuxna skrivs om för att passa barn och ungdomar,
utländska böcker översätts och adapteras till svenska förhållanden (Skjønsberg 1982, s.
9ff). Även Bo Møhl och May Schack definierar begreppet adaptation, som de föredrar
att kalla adaption 2 , med strävan att anpassa litteraturen till barnet (1982, s. 17). Enligt
Göte Klingberg är det vissa hänsynstagande som kan betecknas med termen adaptation
vilket i detta sammanhang kan beskrivas på följande sätt: ”Den för barn utgivna
litteraturen anpassar sig sålunda till sina presumtiva mottagares intressen, behov,
upplevelsesätt, kunskaper, läsförmåga etc.” (Klingberg 1972, s. 95) Läsarnas ålder bör
också ha betydelse för adaptationen, ju yngre läsarna är desto större grad av adaptation
(ibid., s. 95).
Klingberg har skapat ett preliminärt schema över olika adaptationsformer vilket vi i
korthet presenterar nedan.
• Stoffväljande adaptation - innebär begränsningar på grund av läsarnas bristande
kunskaper, erfarenheter, intressen, behov och upplevelsesätt. Det kan till
exempel vara att undvika svåra eller ålderdomliga ord, att låta barn eller
ungdomar stå som huvudpersoner och ha i åtanke att barn inte upplever komik
eller skräck på samma sätt som en vuxen.
• Formväljande adaptation - att av hänsyn till läsarnas svårigheter med att hålla
samman stora enheter välja att hålla ner antalet motiv och avvikelser från
huvudhandlingen. Färre hänsyftningar till andra litterära verk, talesätt och
historiska händelser. Fler ”jag-berättelser”, färre redogörelser för tankar, och
mindre miljöskildring. Bibehålla spänningen genom att utgången inte antyds
under berättelsens gång samt att bokens problem blir löst för att tillfredsställa
behovet av ett lyckligt slut.
• Stilväljande adaptation - med stil avses här det språkliga framställningssättet
vilket innebär att till exempel använda ett mindre ordförråd med tanke på unga
läsares bristande ordkunskap, att använda kortare meningar med hänsyn till
deras läsförmåga samt ökad användning av verb för att skapa rörelse och
handling.
• Medieväljande adaptation - innebär att vissa antagande om barnens
förutsättningar och intressen leder till adaptation till exempel beträffande
böckernas längd, format och antal illustrationer (Klingberg 1972, s. 97ff).
2 Termen adaptation har enligt Klingberg föreslagits av Brüggeman (1966) och använts av Dahrendorf
(1967). Därefter har Klingberg själv försökt precisera termen ytterligare. Klingberg menar att termen
förefaller vara internationellt användbar då ”adaptation är såväl engelska, franska och tyska (där oftast
Adaption)” (Klingberg 1972, s. 95).
9