Det känns som jag försvinner in i böckerna” - BADA - Högskolan i ...

Vivi Edström utgår i huvudsak från Klingbergs allmänt vedertagna definition av
begreppet adaptation, men lägger ett mer konstnärligt perspektiv på begreppet istället
för Klingbergs pedagogiska (1986, s. 351). Hon säger att det är nödvändigt att ta hänsyn
till barns fattningsförmåga, kunskaper och erfarenheter vilket ofta innebär hårt arbete
och strävan efter att skapa klarhet och precision i författandet (ibid., s. 351). Edström
hänvisar bland annat till den danske språkforskaren Hans Jørgen Schiødts teorier och
begrepp i uppsatsen Sproget i børne- og ungdomslitteraturen, som ingår i boken Børneoch
ungdomsbøger. Schiødt menar att det knappast går att definiera språket i barn- och
ungdomslitteratur genom att skapa några grammatiska och stilistiska formler. Istället
föreslår han analys av texter som erfarenhetsmässigt visat sig fungera som barnlitteratur
och utgår från två övergripande begrepp: variation och orientering. Med variation menar
han den rörlighet och omväxling som brukar finnas i barnboken. Bokens handling bör
vara livlig och de olika situationerna avlösa varandra i ett snabbt tempo vilket leder till
att reflektioner och beskrivningar begränsas. Enligt Schiødt är orientering lika viktig
som variation. Ett medel som författaren kan använda för att göra framställningen
konkret och tillgänglig. En god orientering innebär att beskrivningarna är välgjorda och
att personerna är tydligt insatta i sin miljö. Det som enligt honom verkar karaktärisera
en bra barnbok är att den kan läsas i flera uppmärksamhetsnivåer och att den kan läsas
med många kortare eller längre avbrott utan att läsaren tappar tråden (Schiødt 1969, s.
36ff). Edström betonar även hur viktigt det är att författaren bör kunna möta läsarens
behov av att växa. ”Den som skriver för barn måste ha en sorts vighet som gör att en
text både kan anknyta till barnets nivå och till vuxenvärlden.” (Edström 1986, s. 352)
Sammanfattande kommentarer:
Det är, anser vi, viktigt att vara medveten om att böcker för barn i någon mening är
anpassade speciellt för att passa barnet som läsare. Ovanstående är exempel på teorier i
form av scheman eller begrepp som beskriver och förklarar vad respektive författare
menar är viktigt inför författande eller analys av böcker avsedda för barn.
2.2.2 Barns läspreferenser
Under denna rubrik avhandlar vi inledningsvis något av den problematik som kan
uppkomma när forskare vill ta reda på vilka böcker som verkligen är barnens
favoritböcker. Utifrån teori och tidigare forskning tar vi sedan upp vad barn i åldern 9-
12 föredrar att läsa, vilka typer av böcker, ämnen eller genrer. Vi har till största delen
försökt undvika att behandla eller nämna enskilda barnböcker eller författare av den
anledningen att de är alltför avhängiga av var och när studierna är gjorda.
Kristian Wåhlin och Maj Asplund Carlsson ber i sin studie, Barnens tre bibliotek -
läsning av fiktionsböcker i slukaråldern, dels barnen uppge den ”bästa bok” de någonsin
läst, dels sin ”favoritbok just nu” och menar att skillnaden mellan ”bästa bok” och
”favoritbok just nu” kan variera, ibland fungerar de två frågorna som ett första- och
andrahandsval av böcker. Ibland har barnen tagit den bok de just håller på att läsa som
”favoritbok just nu”, om den verkar vara bra. Ibland har samma bok uppgivits på båda
frågorna. Enligt Wåhlin och Asplund Carlsson kan det ge en misstanke om att barnet är
nybörjare i läsning och att det är en av de allra första böckerna som barnet har läst på
egen hand. I andra fall kan det antas att det är ett sätt att framhålla sin älsklingsbok
(1994, s. 65). Wåhlin och Asplund Carlsson diskuterar även problemen med att jämföra
erhållna resultat med andra och tidigare studier inom området på grund av att olika
10