Det känns som jag försvinner in i böckerna” - BADA - Högskolan i ...

den oerfarne läsaren gärna vill känna igen sig i boken, vilket bland annat gör det lättare
att komma ihåg berättelsen (1985, s. 103ff). De flesta av barnen är medvetna om att en
bok kan upplevas som dålig i början för att sedan bli bra. Vi får även av samtalen ta del
av några strategier barnen har för att de ska avgöra om boken är värd att läsa eller inte.
Det kan till exempel vara att läsa baksidestexten eller bläddra i boken för att se om den
verkar bli bättre. Några slutar läsa boken efter ett tag, om den verkar tråkig, andra håller
ut och läser klart. I Frys studie ville de flesta barnen ha bilder till stöd för sin fantasi,
men några ville det inte för att istället kunna skapa egna ”bilder” (1985, s. 104f). Detta
stämmer med de åsikter barnen i denna studie framför, en del tycker det är bra med
bilder, andra inte.
5.2.3 Barnens beskrivning av hur de ser sig själva under läsningen
Vi har efter samtalen med barnen insett det svåra med att i ord uttrycka upplevelsen av
en bok. Även under samtalen med barnbibliotekarierna har det framkommit hur svårt de
har att nå fram till barns läsupplevelser. Inte ens vi vuxna kan alltid i ord förklara vad vi
känner eller upplever efter att ha läst en bok. Då kan det vara än svårare för ett barn att
verbalt uttrycka sina känslor och tankar, eftersom de bland annat ännu inte hunnit
utveckla sitt språk till fullo. Fry menar även att vissa böcker får en speciell betydelse för
sin läsare och att detta förhållande inte går att beskriva vilket kan vara ytterligare en
förklaring till svårigheten att med ord beskriva varför en bok är bra (1985, s. 102). Møhl
och Schack skriver att det går inte att få tillgång till vad som försiggår inne i någon
annans huvud (1981, s. 21f). Men vi anser ändå att samtalen med barnen gav oss inblick
i deras upplevelsevärld och kunskap om vad de anser är viktigt beträffande sin läsning.
En stor del av den kunskapen kunde vi även hitta ”mellan raderna” i samtalen.
Barnens berättelser om hur de själva upplever att de ”befinner” sig under läsningen är
av lite varierande slag men vi anser att det till stor del stämmer överens med Frys
beskrivningar. Bland annat innebär det att upplevelsen har med läsarens ”läshumör”
(modes of reading) att göra vilket kan variera under läsningen av en och samma bok
(Fry 1985, s. 99). I vissa fall har vi gemensamt i samtalen kommit fram till
beskrivningar som, att sväva ovanför, att befinna sig i en helikopter eller att sitta
bredvid som en fluga. Ibland kommer beskrivningarna direkt från barnen själva. Sara
uttrycker det som att ”… jag försvinner in i böckerna”. Lena säger att hon ” … brukar
få en bild i huvudet, och så blir det liksom som jag ser dom, jag är osynlig men jag står
inte bredvid dem, liksom jag ser dem inte riktigt men jag ser dom ändå liksom”. Andra
beskrivningar är att vara med som olika personer eller som att se boken framför sig som
en film.
Jämför vi barnens läsupplevelser med Furhammars sätt att se på begreppet läsupplevelse
blir det enligt oss svårt att bedöma till vilken nytta barnens läsning och läsupplevelser
är. Kan barnens upplevelser ge dem erfarenhet anses det enligt Furhammar vara
berikande. Ser barnen läsupplevelserna som en form av förströelse får den ”bara”
läsaren att glömma här och nu (Furhammar 1997, s. 138). Fry menar att det speciella
med att läsa skönlitteratur är att läsare bland annat ”lär” från ”insidan” och att unga
läsare tränar för framtida situationer och händelser (1985, s. 98). Här återkommer vi till
subjektiv bedömning och en undran om vem som kan avgöra om en bok ger erfarenhet
eller bara skänker förströelse.
61