Det känns som jag försvinner in i böckerna” - BADA - Högskolan i ...

Fry framför liknande åsikter och liksom Appleyard verkar han i större utsträckning än
Chambers utgå från barnen själva. Fry menar att det är viktigt för en ung läsare att veta
att det finns en vuxen i dess närhet som har ett speciellt intresse i vad de läser och som
vill prata eller skriva om det. Han anser att de lärare som tar sig tid att anteckna vad
eleverna har läst, som skriftligt eller muntligt byter åsikter om lästa böcker, hjälper
elever att välja böcker, rekommenderar böcker eller tar med böcker till klassrummet
med ett speciellt barn i åtanke – samtidigt visar ett intresse för sina elever som
människor. Frys huvudtes är att själv visa att man är läsare på samma sätt som man vill
att barnen ska vara, genom att läsa egna böcker, låna och köpa böcker samt låna böcker
av barnen och själv låna ut böcker till dem (1985, s. 96f).
Allard et al. menar att det är viktigt att både lärare och föräldrar arbetar för att barnen
ska komma in i och igenom den klassiska bokslukarperioden. För detta krävs mer än att
bara förklarar enstaka svåra ord som barnen stöter på under läsningen. Det handlar
istället menar författarna om att genom samtal med barnen om det de undrar över i
texten ge dem sammanhang och strukturer. Viktigt är att barnet själv valt den aktuella
texten. Därefter kan läraren eller den vuxne hjälpa dem att komma igång genom att till
exempel läsa första kapitlet för dem eller att man turas om att läsa. Problemet är som de
ser det att engagera de elever som inte väljer alls. Då kan det krävas att den vuxne
berättar mer om innehållet och kanske läser hela den första boken i serien. Det kan
också enligt Allard et al. uppstå en kritisk situation när ett barn läst den avslutande
boken i en serie. När det är dags att påbörja en ny bok i en ny serie har barnet inte hjälp
av sin tidigare förförståelse vilket gör att läsningen går trögare. Viktigt är också menar
de att förklara att det är jobbigt för alla läsare, oavsett läsförmågan, att sätta sig in i en
ny bok med främmande handling och persongalleri (Allard et al. 2002, s. 96).
Appleyard understryker också han lärarens roll vilken han menar är att hjälpa unga
läsare till nya strategier för att jämföra och utvärdera det de läser, introducera dem för
böcker som passar deras intressen och ligger i nivå med deras utveckling samt hjälper
dem knyta samman nya böcker med gamla favoriter så att deras litterära värld ständigt
kan förändras och utvecklas (1991, s. 89).
Chambers, Fry, Appleyard och även Brink poängterar lärarens viktiga roll i
vuxenstödet. Brink skriver dock att hans egen erfarenhet, som lärare och besökare i
skolan, visar att lärare gärna lämnar över uppgiften ”att följa med barnen till
biblioteket” till någon praktikant, vikarie eller fritidsledare som saknar kompetens för
denna uppgift (Brink 2000, s. 3).
Wåhlin och Asplund Carlssons undersökning visar att bibliotekarier spelar en mycket
liten roll när det gäller att ge barn tips om böcker. Visserligen kan det vara så att
bibliotekspersonalen kan ha eller har påverkat barnens val indirekt till exempel genom
att de tipsat lärare om lämpliga böcker eller plockat ihop boklådor till skolan. Men
författarna menar ändå att det är förvånande att så få utnyttjar bibliotekarierna för att få
hjälp med sina bokval (Wåhlin & Asplund Carlsson 1994, s. 139f).
Sammanfattande kommentarer:
Eftersom det är föräldrar och lärare som bäst känner barnen är det naturligt att de är de
viktigaste personerna i vuxenstödet men bibliotekarierna kan ändå ha en viktig roll
genom att stötta dessa vuxengrupper när det till exempel gäller bokurval och boktips.
27