Det känns som jag försvinner in i böckerna” - BADA - Högskolan i ...

Malin tror att hon skulle vilja se en sådan här bok på film, men är ändå inte helt säker:
”Ofta ser man sina egna bilder och blir besviken.” När hon läser böcker ser hon
händelserna framför sig och vi kommer gemensamt fram till att det är som att sitta
bredvid som en fluga. Jag undrar om det är något i boken som har hänt henne själv.
”Vet inte, inte som jag kommer ihåg.” Men hon tycker att boken stämmer ganska bra
med verkligheten. Hon tror inte att hon skulle ha ändrat något om hon skulle ha skrivit
boken själv, eftersom hon inte är så bra på att skriva. När jag frågar vem boken passar
för säger hon: ”Såna som gillar att det handlar om mer än en sak.” Är Fredda nio år en
bok man läser snabbt? ”Hade jag läst den hemma – ja, väldigt snabbt. Nu läste jag den i
skolan – en bit i taget.” Jag frågar om hon har läst boken mer än en gång. ”Nä, jag läser
aldrig böcker mer än en gång. Det är därför jag nästan aldrig köper böcker, jag lånar.
När bokbussen kommer i rondellen på torsdagar är jag jämt där och lånar böcker.” Hon
berättar att hon också går till biblioteket i tätorten och lånar böcker. Lillasyster är ” …
värsta bokmalen, trots att hon bara är tre år …, dom känner igen henne”.
När vi avslutat samtalet om Fredda-boken och jag plockar fram Bert och
beundrarinnorna märker jag ganska snart att den här boken inte alls är lika lättpratad
som Fredda-boken. Malin berättar tämligen kortfattat att den var som alla Bertböckerna,
skillnaden var att den handlar om äldre killar, den var ganska rolig men i
Berts dagbok kände man igen sig mer. Boken var tråkig ibland och hon hoppade över
sångerna, de var dåliga för man kommer inte på melodierna. För mig kändes det som
om den här Bert-boken kanske inte handlade om sådana saker som Malin tyckte var
riktigt bekväma att prata om, men det är min egen tolkning.
Vi pratar vidare och kommer in mer allmänt på bokprat och jag undrar om hon brukar
prata med någon om böcker? ”Nä, inte så jättemycket, får redovisa för fröken i skolan.”
När hon berättar för andra om böcker hon har läst säger hon vad de handlar om, vad den
var bra för och vem som har skrivit den. Det hon inte berättar är slutet, för då blir det
inte spännande.
Malin förklarar att hon gillar att läsa den här sortens böcker. ”Läser på kvällarna när jag
ska gå att lägga mig, och ibland i skolan … det blir ganska mycket … helst länge, men
det får jag inte för mamma.” Vi kommer överens om att det är mysigt att ligga i sängen
under det varma täcket och läsa böcker och att det är bra med lov för då kan man läsa
mer och längre och har man ingenting att göra – då läser man en bok.
Hon talar om för mig att hon läser för sina småsyskon när de ska lägga sig och att hon
ofta läser för barnen på det dagis där hennes mamma jobbar. Malin berättar vidare att
hon hellre läser än ser på TV, men att kompisarna inte gillar att läsa böcker. Jag kan då
inte låta bli att fråga vad hon tror det kan komma sig att hon gillar att läsa. Hon svarar
att hon inte vet, men hon är bra på att läsa och det finns mycket böcker hemma. Alla
sorters böcker gillar hon inte att läsa, hästböcker är tråkiga för man fattar ingenting,
fantasy är okej. Böcker ska vara roliga, mysterieböcker gillar hon inte. Tyvärr är hon
inte så bra på att hitta böcker, så hon tycker det är bra att de på bokbussen är så
”jättesnälla”, man kan beställa böcker – till exempel målarböcker för att lära sig måla
bättre.
43