Det känns som jag försvinner in i böckerna” - BADA - Högskolan i ...

är en bra bok att ha, men själv har han lånat den från klassens bokhylla. Just nu läser
han ingen sportbok men nästa gång vill han läsa om hockey.
Vi går sedan över till fantasy-boken, där han är lika väl påläst. Han har läst alla
böckerna i serien. Mamma köpte den första: ”Först ville jag inte läsa den men så gjorde
jag det och så var den bra.” Han har också den sista boken i serien hemma, de andra har
han lånat på bokbussen eller på biblioteket. När jag frågar vad som var bäst med den
boken vi valt att samtala om väljer han att berätta om en specifik episod. Han kommer
inte på något som han inte tyckte om, ingenting var krångligt, men det är dumt att
böckerna inte har något riktigt slut, för, menar han, nästa bok börjar på någonting helt
nytt. När vi pratar om bilderna i boken säger han att han tycker de kunde ha varit i färg i
alla fall. Gillar inte svart/vita, de ser inte ut som han har tänkt sig. Böckerna skulle
också ha varit bra på film men då skulle det ha varit fler delar för han tycker att man får
reda på för lite i boken. Om han skulle skriva boken själv: ” … skulle gjort bättre bilder
först och främst, sen kommer jag inte på något mer … dom skulle vara lite längre också.
Dom [böckerna; min anm.] har så att man kan skriva till [sidor för egen text; min anm.]
men det går inte det är skolbussens.” Han skulle vilja ha alla böckerna i serien själv, så
att han kunde skriva nummer i dem så att han visste i vilken ordning de kommer. Lars
brukar inte prata om böcker med andra. Men den här boken har han tipsat till en
kompis. Om han skulle berätta för någon om boken skulle han berätta vad den handlar
om och så.
Jag frågar var han brukar läsa någonstans: ”Öhh … i skolan, och så läser jag när jag ska
gå och lägga mig på kvällen och lyssnar på musik.” Samtidigt undrar jag! ” … så
sjunger jag med för jag läser bara i huvudet. Jag läser aldrig högt.” Sen kommer vi in på
hur han läser sina böcker? ”Man läser, typ en bit … sen väntar man och så vet man ju
inte vad som händer, man vill ju ha det spännande, det vill jag ha på alla böcker.” Hur
ser man det? ”Man är med.” Blev du Randalf (huvudpersonen) själv? ”Nä, jag blev
Nikos.” Kan du vara olika? ”Ja, jag gjorde blixtar …. ”
Sedan pratar vi mer allmänt om böcker, läsning och vad han gör på fritiden. Kort
återgivet innebär det att Lars alltid läser ut de böcker han börjat läsa även om de inte är
bra. Han brukar läsa om böcker och tillägger att det då gärna får vara Kalle Anka
pockets. Han läser inte högt för någon – ingen läser högt för honom ” … jag hatar att
läsa högt.” De texter han läser ska helst ha lagom storlek, ”några millimeter”. Jag får
även reda på att han ibland läser på baksidan av boken innan han läser den. Lars har
också en önskan om att läsa böcker på engelska, helst fantasy, men de ska inte vara
lättlästa. Han vill lära sig mer engelska – och fantasy-böcker är oftast i original på
engelska, vilket då enligt honom skulle bli en bra kombination. Jag kan inte låta bli att
undra om han har läst någon bok om Harry Potter, han svarar att han hellre vill se den
på film. Till slut frågar jag vad han annars gör på dagarna? Spelar dator, tittar på TV,
spelar TV-spel, är ute.
Lektörsomdömen av Snowboard hämtade från Bibliotekstjänsts sambindningslistor:
Layouten är synnerligen snygg med många goda bilder … Boken är i första hand
avsedd för nybörjare. Den är på alla sätt välgjord, men ibland måste läsare slå upp i
ordlistan för att hänga med helt. Texten är på sina ställen anpassad till svenska
läsare. (Lektör Ulf Schenkmanis)
50