Det känns som jag försvinner in i böckerna” - BADA - Högskolan i ...

öckerna kan ha spelat ut sin roll.” Det kommer ju hela tiden nya serier och Berit vill
att vi ska visa på det vi har stället för det vi inte har.
Barbro köper endast in och förmedlar böcker som hon kan stå för, böcker som hon tror
kan ge läsglädje. Hon vill förmedla ”en läsupplevelse”. Ibland tror Barbro, när hon ser
tillbaka, att hon kanske för mycket har betonat nyttan av att läsa och ”att boken nästan
har blivit ett medel istället för ett mål”. Men hon menar att boken i sig själv är nog, ett
mål i sig, att få gå in i någon annans tankar och få bli berörd. Det är inte språket som är
det viktigaste. Hon vill få en balans i detta mellan nyttan och nöjet av att läsa böcker
och ”kanske mer förmedla hur kul det är att läsa”. Det händer ibland att barn frågar
efter böcker som biblioteket inte har och då händer det att dessa köps in om
bibliotekarierna inte tycker att den aktuella boken är alldeles ”kass”.
Den litteratur Bodil vill förmedla är ”bra litteratur som ska ge sin läsare någonting”
som förströelse, spänning, upplevelser, igenkännande, hjälp att bearbeta svåra
upplevelser, möjlighet att drömma sig bort och att lära sig något. Andra uppgifter som
hon anser att bra litteratur har men som kanske barn inte tänker på är ”att litteratur
förmedlar en syn på samhället, en syn på kultur, en syn på omvärlden som barnen får i
sig genom litteraturen”. Det är viktigt menar Bodil att det är en bra syn som visar att det
finns en mångfald, att barn kan se olika ut, bo i olika länder och ha olika villkor. Hon
tycker också att det är viktigt att böckerna är trovärdiga, innehåller trovärdiga personer,
bra person- och miljöteckningar och att det inte bara är en uppräkning av händelser utan
att det ska bli en litterär gestaltning. Bodil betonar att det bör vara ett litterärt värde i det
som barn lånar på biblioteket. Vid enstaka tillfällen händer det att de på hennes
bibliotek köper in böcker av andra skäl än att de är litterärt bra. Ett exempel är om det är
väldigt lite skrivet om ett ämne, som ett speciellt sjukdomstillstånd. Då köper de kanske
in en bok som inte är så litterärt högtstående men som ändå ”speglar ett område som
inte har speglats tidigare i litteraturen”. När barn frågar efter böcker som biblioteket
valt att inte köpa in som till exempel Tvillingarna på Sweet Valley High försöker hon
förklara för barnen varför de inte har gjort det, att det är böcker som finns lätt
tillgängliga på andra ställen och inte är särskilt dyra.
Vi upplever att de tre barnbibliotekarierna ser något olika på barnlitteratur och på vad
barn ska läsa. Bodil ger uttryck för högre krav på litterär kvalité än främst Barbro men
även Berit. Barbro kan till exempel tänka sig att köpa in böcker efter barns önskemål.
Berit känner sig ”kluven. Det är jättebra att barnen läser, att man läser vad som helst
men vi har en summa pengar vi ska köpa in böcker för”. Hon är, menar hon själv, inte
konsekvent i vad hon tycker. ”Det finns flera sidor av samma bok” säger hon. ”Bert och
Sune sågades också från början men pojkar som aldrig läst en bok, som inte trodde att
de kunde läsa, slukar dem”. Dessa något olika inställningar till litterära kvalitetskrav
återfinns hos de informanter Smidt intervjuat. De informanter som var mer positivt
inställda till populärlitteraturen poängterar, liksom Barbro och även Berit dess funktion;
det vill säga att den tillfredsställer ett behov av verklighetsflykt och underhållning
(Smidt 2002, s. 194). Berit, Barbro och Bodil fick vid intervjuerna berätta lite om den
litteratur de själva läste när de växte upp och om möjligt ange några titlar eller
bokserier. De hade alla tre läst olika långserieböcker som Biggles, Cherry Ames och
Femböckerna. Smidts enkätundersökning visade att 90 procent av bibliotekarierna hade
läst serielitteratur som barn men som vuxna hade många ändå en misstro till denna
litteratur. Författaren lägger fram tanken att inställningen till denna litteratur har
67