Psykiskt störda lagöverträdare - - Juridicum - Stockholms universitet

till ett modernt fängelse, som ett humanare alternativ till dåtidens ofta grymmakroppsstraff. Modellen som kom att kallas Panoptikon, det vill säga det allseendeögat, byggdes aldrig men kom att utgöra en central symbol i Foucaults maktteorierflera hundra år senare. 13 Upphovsmännen hade delvis olika argument för straffet, mengemensamt för den klassiska straffrätten är betoningen på principer som legalitet,proportionalitet, likhet inför lagen och skuld. 14 Skulden i sig var avhängig människansfria vilja, vilket innebar att man enligt ett slags dåtida otillräknelighetsresonemangteoretiskt sett frånkände de vansinniga moralisk skuld. Humanitet blev ett ledord förden klassiska straffrättsskolan. Centralt är också att straffets rättsgrund är brottet i sigoch dess straffvärde, det vill säga lika brott skulle bestraffas lika. Den objektivt ochrättvist dömande Fru Justitia skulle väga i rättvisans vågskålar med ögonbindeln på.Dessa tankeströmningar cirkulerade i Europa under lång tid och det var inspirationfrån detta tankegods som låg till grund för införandet av 1864 års svenska Strafflag. 15Den klassiska straffrättsskolan lade den första grunden för det som sedermera kom attbeaktas som rättsstatsprinciper. 162.1.2 IndividualpreventionOm allmänpreventionens övergripande syfte är att förhindra människor i allmänhetfrån att begå brott, så riktar individualpreventionen istället in sig på att förhindra enviss specifik personkategori från att begå brott. Nämligen den kategori som redan hargjort det, det vill säga lagöverträdarna som om möjligt ska återanpassas i samhället. 17De individualpreventiva tankegångarna började komma runt 1900-talets början.Brottslingarna kunde enligt den tyske straffrättsprofessorn Franz von Liszts (1851-1919) idéer, 18 vilka kom till uttryck i Marburgprogrammet 1882, delas in i trekategorier. Den första kategorin bestod av sådana som var oförbätterliga och därmedskulle oskadliggöras. Oskadliggörandet var till en början liktydigt med avrättning,men kom efterhand i stället att bestå av inkapacitering, det vill säga frihetsberövanden-främst fängelsestraff-, för farliga brottslingar. Den andra kategorin var sådana sombehövde avskräckas, de s.k. tillfällighetsförbrytarna, vilka inte ansågs ha något behov13 Sarnecki, Jerzy, Introduktion till kriminologi, 2 u., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 40 ff.14 Beccaria betonade dock skadan, menar Jareborg, och graderade inte skulden mellan t.ex. uppsåt ochoaktsamhet, vilket i dagens straffrätt är centralt.15 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 18.16 Sarnecki, Introduktion till kriminologi, s. 41. Se även Wahlgren, Peter, Lagstiftning. Problem, teknik,möjligheter, Norstedts Juridik, Stockholm, 2008, s. 40.17 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 27.18 Före honom hade Bentham liknande idéer.10