Psykiskt störda lagöverträdare - - Juridicum - Stockholms universitet

därför anses berättigade att användas i ovannämnda syfte. Det är dock enkontroversiell fråga huruvida riskbedömningsinstrumenten är tillräckligt bra eller inte.Martin Grann som är professor i psykologi vid Stockholms universitet är en av demsom pekar på osäkerhetsfaktorn med dessa instrument och den därmedsammanhängande etiska problematiken. 191 Inom rättspsykiatrin används riskbedömningarför att konstruera en handlingsplan för bland annat kunna förebygga våldsbrottbåde inom kliniken och ute i samhället. Inför permissioner och utskrivning ska ensådan göras redan idag och lämnas in till rätten för bedömning om det gällerrättspsykiatrisk vård med SUP. För att sådan vård överhuvudtaget ska kunna kommaifråga ligger en riskbedömning till grund.Man brukar tala om tre olika generationer av riskbedömningar. 192 Den första var denostrukturerade kliniska bedömningen, vilken utfördes i USA, där en läkare utifrån sinyrkeserfarenhet bedömde om klienten fortfarande utgjorde en fara för samhället närhan avtjänat minimitiden av fängelsestraffet. Beroende av utfallet kunde han bliutskriven eller inte. En av internerna godtog dock inte resultatet och gick till domstol,och blev frikänd, vilket föranledde flera interner att göra samma sak. Detta ledde tillatt studier företogs som visade att dessa utlåtanden var mindre säkra än om man hadesinglat slant i rättssalen. Det visade sig att klinikerna endast hade rätt i ett av tre falloch riskbedömningarna förbjöds som beslutsunderlag i domstol såsom stridande motden amerikanska konstitutionen. I Sverige avskaffades påföljden interneringen som enreaktion av detta. 193 Forskarna strävade dock på eftersom det i vissa situationer varofrånkomligt att göra riskbedömningar. Den andra generationen har kallats denstatiska aktuariska bedömningen och byggde på mätbara fakta som kunde graderas iskalor etc. Med dessa bedömningar blev resultatet lite bättre då de visade sig stämma iungefär hälften av fallen. Slutligen kom den tredje generationen vilken var denstrukturerade professionella bedömningen, vilken kan beskrivas ungefär som enkombination av de två tidigare. Utgångspunkten är ett beslutsunderlag med enhistorisk del (H), en klinisk del (C) och en riskhanteringsdel (R). Det vanligasteinstrumentet kallas HCR-20 (eftersom instrumentet består av 20 historiska, kliniska191 Spolander, Jörn, "Att skriva ut en mördare" i Forskning & Framsteg, nr. 4 2008.192 Det torde dock vara något oegentligt att benämna alla generationerna som riskbedömningar,eftersom man i de tidigare bedömningarna utgick från "farlighet". Begreppet "risk" började användasförst senare.193 Holmberg, Strand, och Söderberg, Den rättspsykiatriska vården, s. 197 ff.44