Psykiskt störda lagöverträdare - - Juridicum - Stockholms universitet

Olof Kinberg, som sedermera skulle bli Sveriges förste professor i rättspsykiatri, ladefram sin doktorsavhandling 1908. 87 Han skulle komma att bli mycket inflytelserik,inte minst för förändringen av den straffrättsliga särregleringen avseende de psykisktsjuka lagöverträdarna. Kinberg var inspirerad av den positiva straffrättsskolan ochLombrosos idéer. Detta märks inte minst i de sakkunnighetsutlåtanden som haningivit till rätten avseende de enligt honom (citerad via Suzanne Wennberg)"amoraliska individer" det gällde. Dessa utlåtanden kunde vara kryddade medbenämningar som "abnorma konstitution", "[h]ans utseende vittnar om djup undermålighetoch en lömsk, hård karaktär", "redan tidigt givit prov på en mängd svårakaraktärsdrag: hårdhet, bakslughet, översitteri" eller "skrävlande, självsäker, självbelåten,påstridig". 88 Allteftersom kom de rättspsykiatriska utlåtandena, och kanske isynnerhet Kinbergs, att förändras så till vida att allt fler kategorier av lagöverträdarekom att straffriförklaras och istället beredas rättspsykiatrisk vård. 89 Villkor förutskrivning kunde i vissa fall vara medgivande till s.k. "frivillig sterilisering" eller attman tog tillbaka sin kritik av vården eftersom kritiken var en del av "sjukdomssymtomen".90 Fram till mitten av 1900-talet inspirerades den psykiatriska vården avkroppssjukvården och fokuserade starkare på biologiska förklaringsmodeller. 91 Förstpå femtiotalet kom dock mer kvalificerade former av psykofarmaka.I och med att brottsbalken trädde i kraft 1965 avskaffades, på bland annat Kinbergsinrådan, tillräknelighetsläran och straffriförklaringarna. Alla brottslingar fick därmedfull ansvarsförmåga i Sverige och ett vårdtänkande tog vid. Psykiskt sjuka skulledömas till vård istället för fängelse. En rest av tillräknelighetstanken fanns dock kvar ibland annat fängelseförbudet. 92 Internering, en tidsobestämd påföljd som funnits inärmare femtio år, avskaffades dock av humanitära skäl 1981 bland annat eftersomprognososäkerheten avseende återfall i grova våldsbrott ansågs för stor. Klientelethade främst bestått av personer som visserligen inte ansetts sinnessjuka men ändåbefunnit sig i gränslandet och därför jämställdes med denna kategori.87 Den fullständiga titeln är Om det rättsliga förfaringssättet i Sverige rörande för brott tilltaladepersoner av tvivelaktig sinnesbeskaffenhet samt behandlingen av kriminella sinnessjuka.88 Se t.ex. Wennberg, Suzanne, Behovet av straffrättslig särreglering av psykiskt avvikandebrottslingar - vad är myt och vad är verklighet? JT nr. 3, 1999/00, s. 612 f.89 A.a., s. 630.90 Qvarsell, Utan vett och vilja, s. 299 f.91 SOU 1984:64, s. 42.92 Wennberg, Behovet av straffrättslig särreglering av psykiskt avvikande brottslingar - vad är myt ochvad är verklighet? JT nr. 3 1999/00, s. 632.22