Psykiskt störda lagöverträdare - - Juridicum - Stockholms universitet

ovanligt. Det råder delade meningar bland rättpsykiatriker om de som yrkeskategoriöverhuvudtaget bör medverka i den här typen av samhällsskyddsutredningar, vilketanförts ovan. Man kan hävda att det fortfarande är domstolen som dömer på så sätt attde fattar beslutet om de väljer att följa den sakkunnige rättspsykiatrikerns utlåtandeeller inte. Detta är förvisso korrekt, men likväl utgör dessa utlåtanden grunden fördomslutet, vilket kan leda till ett frihetsberövande. Därmed skulle man med Foucaultsord kunna säga att psykiatrikerna "visserligen bara [är] anknutna domare, men trotsallt domare". 282 I sammanhanget kan påpekas att domstolen följer RPU-utlåtandet i 95procent av fallen. 2836 SLUTSATSI föreliggande uppsats har jag försökt att belysa den problematik som förskjutningenav den rättsliga grunden för frihetsberövande i enlighet med Psykansvarskommitténsförslag skulle kunna medföra för psykiskt störda lagöverträdare. Ett återinförande avtillräknelighet som ansvarsförutsättning skulle visserligen medföra den fördelen attendast de människor som verkligen kan rå för sitt handlande i straffrättslig meninganses straffrättsligt ansvariga och kan ådömas straff. Å andra sidan skulle de iställetgenom samhällsskyddsinstitutet kunna interneras på obestämd tid. Detta utifrån enprognos avseende ett förväntat beteende och oberoende av om de har något vårdbehoveller inte. Frågan är om inte detta måste ses som omskrivning av begreppet straff,åtminstone torde det vara en närliggande tolkning för den som spärras in eller"panoptiskt" övervakas och kontrolleras när de befinner sig ute i samhället.För att någon ska kunna ådömas ansvar för ett brott är beviskravet att det ska varaställt utom rimligt tvivel. I den delen en ansvarsutredning i förening medsamhällsskyddsutredning begärs in före uppsåtsprövningen och huvudförhandlingenär de faktiska omständigheterna i rättslig bemärkelse inte fullt klarlagda. Resultatet aven sådan samhällsskyddsutredning, men även en fristående sådan, som resulterar i enprognos kan däremot inte bevisas som "sann" utan endast bedömas som mer ellermindre sannolik. Men ändå kan en sådan prognos i vissa fall leda till mer ingripanderättsverkningar än om straffrättsligt ansvar istället hade dömts ut.282 Foucault, Övervakning och straff, s. 26.283 Lidberg och Wiklund, Svensk rättspsykiatri, s. 169.66