Psykiskt störda lagöverträdare - - Juridicum - Stockholms universitet

förutsebarhet, rättvisa och proportionalitet är andra principer som talar förtillräknelighet som ansvarsförutsättning. 165 Den föreslagna tillräknelighetskonstruktionenär restriktiv och uppbyggd med dels grundtillstånd, dels specificerade effekterföranledda av detta tillstånd.4.1.1 GrundtillståndUtredningen föreslår fyra olika grundtillstånd som en första förutsättning för att någonska kunna anses otillräknelig. Det första grundtillståndet är det juridiska begreppetallvarlig psykisk störning, som redogjorts för ovan, vilket således skulle behållas, mennu som en slags basförutsättning för eventuell ansvarsfrihet. Det andra grundtillståndet,allvarlig demens, vilket i viss mening kan sägas ingå kan redan i samlingsbegreppetallvarlig psykisk störning men dock bara i vissa kontexter. Det har ansettsutgöra en allvarlig psykisk störning vid tillämpligheten av det tidigare gällandefängelseförbudet i BrB 30:6, men däremot inte som grund för tvångsvård enligt BrB31:3, LRV och LPT. 166 Tillståndet bör därför anges specifikt i lagtexten. 167 Sammasak gäller det tredje grundtillståndet, svår utvecklingsstörning. 168 Det är i dessa bådasistnämnda fall fråga om organiska tillstånd i hjärnan som klart påverkar kognitivafunktioner. Det betonas i förslaget att det endast är mer kvalificerade former av dessatillstånd som ska anses kunna utgöra grundtillstånd i här åsyftad mening. 169 Det fjärdeoch sista grundtillståndet som föreslås är tillfällig sinnesförvirring. Detta begreppfanns med som ansvarsfrihetsgrund i den tidigare gällande strafflagen (SL 5:5 st. 2),enligt vilken gärningsmannen skulle betraktas som otillräknelig i det fall han hadebegått gärningen i ett sådant tillstånd. I och med att brottsbalken trädde i kraftupphävdes tillfällig sinnesförvirring som specificerad, enskild grund, men tanken vardock att sådana tillstånd även fortsättningsvis skulle beaktas 170 vid tillämpningen avden nya särregleringen. Tillstånd av tillfällig sinnesförvirring kan t.ex. uppkomma till165 SOU 2002:3, s. 246.166 A.a., s. 366.167 A.a., s. 267.168 Prop. 1990/91:58, s. 531.169 SOU 2002:3, s. 367.170 A.a., s. 157 f. Utredningen skriver dock att avsikten med att avskaffa formuleringen som en särskildansvarsfrihetsgrund inte var att "gärningar som begåtts i tillfällig sinnesförvirring skulle utgöra brottutan tanken var att gärningsmän med sådana tillstånd även i framtiden skulle gå fria från straffrättsligtansvar" men nu utan särskild ansvarsfrihetsgrund. För egen del tycker jag det verkar tveksamt, medtanke på de svaga och motsägelsefulla argument som utredningen anför och särskilt som praxis närmastverkar indikera motsatsen. Varför skulle endast tillfällig sinnesförvirring kvarstå som oskrivenansvarsfrihetsgrund när ju alla oavsett tillstånd, i fall bara den medvetandegrad som krävs för attuppsåtskravet ska kunna var uppfyllt, kunde ses som straffrättsligt ansvariga efter att BrB trätt i kraft?38