Psykiskt störda lagöverträdare - - Juridicum - Stockholms universitet

sådant tillstånd inte får vara självförvållat, t.ex. genom intagning av rusmedel. 130 Somgrund för rättens ställningstagande i dessa komplicerade frågor ligger det ovannämndasakkunnighetsutlåtandet från medicinsk expertis.Rent definitionsmässigt kan begreppet allvarlig psykisk störning enligt förarbetenaexemplifieras med tillstånd av psykotisk karaktär vilket innebär stördrealitetsvärdering med symtom som t.ex. vanföreställningar, hallucinationer ochförvirring. De psykotiska tillstånden är de som i första hand bör beaktas. Men ävenallvarliga demenstillstånd kan medföra störd realitetsvärdering och oförmåga attorientera sig i tillvaron. Vidare bör till allvarlig psykisk störning kunna räknasallvarliga depressioner med självmordstankar, karaktärsstörningar, personlighetsstörningarmed impulsgenombrott av psykoskaraktär, krisreaktioner med nedsättningav psykotisk art samt alkoholpsykoser och liknande. 131Om den psykiska störningen ska anses "allvarlig" beror av en sammanvägning avtillståndets art och grad. Vissa typer av psykiska störningar är att se som allvarliga tillbåde art och grad, medan andra endast uppfyller det ena kriteriet. Exempelvis ansesschizofreni alltid allvarlig till sin art men inte nödvändigtvis till sin grad i det enskildafallet, medan depressioner inte behöver vara av allvarlig art men kan vara det till singrad. 132Samlingsbegreppet allvarlig psykisk störning infördes i lagstiftningen i och med att denu gällande tvångsvårdslagarna avseende psykiskt sjuka människor trädde i kraft1992, det vill säga lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lag(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Samtidigt infördes begreppet i brottsbalkenspåföljdsregler för att uppnå en överensstämmelse mellan den straffrättsligasärregleringen och den aktuella psykiatriska terminologin. 133130 Diesen, "Processrättsligt perspektiv. Om positiv och negativ särbehandling i straffprocessen" iLikhet inför lagen, s. 325. Kursiveringarna är mina.131 Prop. 1990/91:58, s. 86.132 A.a., s. 85 ff.133 A.a., s. 6 och SOU 2002:3, s. 143. Redan tre år efter att lagändringarna trätt i kraft valde dock HDatt tolka begreppet så att det skedde en förskjutning mellan de olika lagarna för att komma runt det dågällande fängelseförbudet. Detta var i NJA 1995 s. 48 (Flink).30