Psykiskt störda lagöverträdare - - Juridicum - Stockholms universitet

vanföreställningar straffrättsligt ansvar i form av skuld lättare än andra gärningsmän,vilket måste ses som orättfärdigt. 156Vad gäller vårddelen så har det rättsliga förfarandet med rättspsykiatrisk vård medSUP lett till att läkarna tvingas kvarhålla färdigvårdade patienter på enheter för rättspsykiatrisktvångsvård trots att de inte längre har något vårdbehov. Denna s.k.maskerade förvaring strider dessutom direkt mot de etiska riktlinjer för psykiatriskvård som ställs upp Hawaiideklarationen från 1977 där det särskilt anges att enpsykiatriker bör neka att samarbeta till tvångsbehandling av personer som inte ärpsykiskt sjuka. 157 Vidare så har det visat sig att många människor som döms förmindre allvarliga brott emellanåt underställs mycket långa vårdtider. Samtidigt så harde personer som inte ansetts fullt så psykiskt störda att de dömts till rättspsykiatriskvård otillräckliga möjligheter att erhålla den vård de är i behov av under sinverkställighet i kriminalvårdsanstalt. 158Slutligen, finns det vissa aspekter som ansetts problematiska vad gäller behovet avsamhällsskydd. Det krävs nämligen att en allvarligt psykiskt störd gärningsman delsdöms till ansvar för ett brott, dels att förutsättningarna för överlämnande tillrättspsykiatrisk vård med SUP är uppfyllda så att han kan dömas till det för attsamhällsskyddet ska kunna beaktas. 159 Visserligen torde samhällsskyddet kunnabeaktas något oftare sedan förbudet mot fängelse omvandlades till en presumtion,men det beror i så fall på förutsättningarna i det enskilda fallet.Vidare har det av många ansetts otillfredsställande från samhällsskyddssynpunkt närpsykiskt störda gärningsmän friskförklaras efter relativt kort tid och kommer ut isamhället igen efter att de har begått ett mycket allvarligt brott. 160156 SOU 2002:3, s. 215 f.157 A.a., s. 215 och Grönwall, och Holgersson, Psykiatrin, tvånget och lagen, s. 287. Extra pinsamt ärdet förstås att det var en svensk psykiatriker, Clarence Blomquist, som var med och utformade Hawaiideklarationen.Deklarationen kom ursprungligen till som en reaktion på att man i forna Sovjetunionenspärrade in friska men oliktänkande på psykiatriska kliniker (se Ottosson, Jan-Otto, Psykiatrin iSverige: vägval och vägvisare, Natur och kultur, Stockholm, 2003, s. 241).158 SOU 2002:3, s. 216 f.159 A.a., s. 219.160 A.a., s. 215 ff.36