2006 - Regeringen

Samtidigt måste det ha varit ett intressant
läge för er – ett extra kort på bordet som ni
kunde spela?
”Ja, vi fick ett kort på bordet. Och det kortet anser
jag att vi spelade genom att vi klargjorde, det kan
ha varit någon gång hösten 2004, att vi var beredda
att hjälpa till på ungefär samma premisser som
SVT, men att vi ställde oss tveksamma till stora
ekonomiska insatser. Det där var då en del i vår
strategi: när vi satt i förhandlingar om vår framtid,
då sa vi ett antal saker: mer nyheter, mer drama,
mer lokal-tv och vi är beredda att ta ansvar för x
antal saker i anslutning till digitaliseringen. Jag tror
inte att det spelade så stor roll för den fortsatta
hanteringen av sändningstillståndet. Däremot kom
det att spela roll för hanteringen av koncessionsavgiften
där jag anser att regeringen i princip lurade
TV4 genom att förespegla oss en mycket snabbare
process, som sedan stupade på ett antal formalite-
38 kommenterar du det?
vecklingen skulle ligga över ett val. Jag har kolleger 39
ter. Beskedet om avgiften skulle ha kommit under
våren 2005 men sköts till budgethanteringen på
hösten och då drog vi oss ur vårt åtagande när det
gällde digitaliseringen. Det var verkligen inte på
låtsas, Thorbjörn (Larsson) som var styrelseordförande
och jag blev rätt upprörda över hur vi blev
behandlade, vilken information vi hade fått i förväg.
När det sedan inte gick att genomföra så sket man
i att informera och då drog vi ur proppen. Vi stängde
nätsidan med information om digitalövergången, vi
gjorde det vi kunde, då fanns inga vma-meddelanden
(informationsfilmer om övergången, producerade
av digital-tv-kommissionen) ute, det vi kunde
dra bort, det drog vi bort. Sedan tuggades det där
under rätt många veckor innan det blev tydligt och
klart fastlagt att frågan om koncessionsavgiften
skulle klargöras i budgetproppen, och då satte vi
i kontakten igen.
Skulle det ha varit bättre om er medverkan till
digitaliseringen reglerats i ett separat avtal
med kulturepartementet eller kommissionen?
”Vi knöts inte upp till digitaliseringen med commitments
som undertecknades. Utan planen lappades
fram och sedan gick det förvånansvärt bra, men
inte för att det var oerhört skickligt och slugt upplagt.
Om samhället bestämmer sig för att driva
igenom ett teknikskifte som berör en hel bransch
och drygt fyra miljoner tv-hushåll, tycker jag att det
måste följa att det är ett samhälleligt ansvar att i
grunden driva informationsarbetet. Jämför med
högertrafikomläggningen: Är det Motormännens
Riksförbund som ska sköta informationen tillsammans
med Volvo och Saab? Eller är det samhället?
Det här är ju inte annorlunda; vi ska köra tv-signalerna
på en annan väg än tidigare, den analoga
vägen ska skrotas. När samhället har deklarerat
sitt ansvar och beskrivit informationsbehovet, då
är det ju rätt rimligt att man talar med branschen
och försöker hitta en överenskommelse så att man
får en tydlig ansvarsfördelning; det här är samhällets
ansvar och det här är ert ansvar, hur löser vi
uppgiften? Jag måste säga att jag inte kan spåra
tillvägagångssättet enligt en sådan modell. På TV4
brukar vi ibland säga att vi löser problem på uppstuds
och här kan man säga att man löste det just
så. Motstridiga intressen kom att samarbeta på ett
unikt och bra sätt, men hade vi pucklat på varandra
och suttit och tjurat i varsitt hörn – vi satt ju där
ett tag – då hade det inte blivit så bra.
Sen finns det ytterligare en aspekt och det är ju
varför lotten och ansvaret enbart tilldelades TV4
och SVT när det ju är några fler som har haft glädje
av digitaliseringen: de andra kommersiella tvkanalerna
och hela brunvarubranschen, tv-handeln.
Tv-handeln är ju egentligen en av de största kontaktytorna
mot tv-publiken.”
Leif Pagrotsky, utbildnings- och kulturminister
november 2004-september 2006
”När jag kom till den här befattningen var beslutet
om digitalövergången fattat, det återstod att gå
från principbeslut till genomförande. Det var Marita
(Ulvskog, Leif Pagrotskys företrädare) och Göran
Persson som hade plogat för ställningstagandet
att göra detta. När jag kom på plats var jag ganska
oinformerad och hade inte särskilt mycket kunskaper.
Men det kom att bli en av de frågor som
engagerade mig allra mest.”
I sina rapporter har kommissionen haft
synpunkter på den budget den tilldelats
av regeringen för sitt arbete. Hur
”Jag hade synen att de aldrig kunde få tillräckligt
med pengar om de skulle göra jobbet själva. Men
jag menade att de som verkligen sparade pengar
på att det här gick i mål var SVT och TV4 och att
de skulle ta ett stort ansvar. Dessutom var det en
självklarhet att Teracom som stor aktör med mycket
på spel också skulle gå in. Om staten gått in för
snabbt och generöst skulle de andra ha känt sig
befriade. Jag valde i stället att betona att vår roll
var samordnande och koordinerande. TV4 och SVT
tjänar tresiffriga miljoner varje år på att distributionen
digitaliseras och då är det naturligt att förvänta
sig att de ska satsa en slant. Det är klart att det är
enkelt för dem att luta sig tillbaka och låta staten
sköta det - ’vi får ju vara pengar i alla fall’ – men
det tyckte jag var oskäligt. Och det gjorde de ju
inte heller sedan.”
Övergången till digital marksänd tv påbörjades
ganska exakt ett år före riksdagsvalet 2006 –
hur påverkade det sättet att hantera en fråga
som kunde bli en politisk belastning om
övergången misslyckades?
”Det bidrog till att jag tog frågan på väldigt stort
allvar. Frågan var ju av karaktären att om det gick
väldigt bra så skulle inte många ställa sig upp och
säga att jag ska rösta på socialdemokraterna. Men
om det däremot gick dåligt så var det möjligt att
det skulle vändas mot regeringen. Så det var ju
beslutsamt, och motsatsen till inställsamt mot
väljarna, att fatta beslut om att tidtabellen för av-
i andra länder som beskriver att de ska fatta beslut
efter ett val och ha det genomfört före nästa val.
Men viljan var så stark från vår sida, övertygelsen
att det var bra för Sverige, att det låg i vårt intresse
att skaffa ett försprång och att det skulle gynna
svensk medieindustri och även tittarna, att det var
värt att ta risken. Men det gjorde att besluten blev
mer noggranna. Inför nedsläckningen på Gotland
var det en väldig kraftanspänning och från departementets
och min sida lade vi ner väldigt mycket tid
och engagemang att vara där, förbereda, tala med
handlare, branschen, Teracom, tv-bolagen och
kommunen. Dels för att förstå hur det var, men
också för att motivera varför. Politiskt var det andra
som på grund av att det var val, försökte exploatera
oron för det här. Folkpartiet och Lars Leijonborg
lovade avbryta digitaliseringen om man vann valet.
Jag hade en debatt med Leijonborg i valrörelsen