2006 - Regeringen

100
nätet, dvs. mottagare som såldes utan att vara
knutna till ett abonnemang och en operatör.
Varken Teracom eller Konsumentverket var villiga
att stå bakom en godkändstämpel för sådana
produkter. Det framstod som ett alltför stort
åtagande. Även finansieringen av ett test var det
svårt att nå en överenskommelse om. Eftersom
kommissionens budget inte tillät en investering i
den omfattning som krävdes, fick de tidiga
planerna på ett test läggas på is. Som en pragmatisk
lösning utvidgade vi istället vår mediebevakning
och hänvisade på vår webbplats till
tester som utförts av fristående aktörer.
Men vi – och kulturminister Leif Pagrotsky – fortsatte
att lyfta frågan kring test av boxar, och inför
leverantörsträffen 15 juni 2005 lanserade Teracom
ett förenklat, tekniskt boxtest som erbjöds
gratis fram till september 2005. Efter denna
tidpunkt skulle testet kosta 100 000 kronor, vilket
var betydligt billigare än det tidigare, mer omfattande
testet som Teracom utfört på uppdrag av
Boxer. Testet skulle bidra till att få ingång marknaden
och skapa förutsättningar för bra produkter.
Under samma träff lanserade kulturministern en
”champagneutmaning”, vilken innebar att den
första tillverkare och återförsäljare som för max
500 kronor erbjöd en testad digital-tv-mottagare
för marknätet, utan kortplats, skulle bjudas på
champagne under offentliga former. Utmaningen
föll i god jord och rapporterades flitigt i media.
Oro kring antennbyte
Ytterligare en fråga som aktualiserades inför den
första etappen gällde hur många hushåll som
skulle vara tvungna att byta antenn till följd av
digital-tv-övergången. Särskilt gällde detta
Gotland där Teracom förvarnade om att upp till
50 % av hushållen eventuellt skulle behöva byta
antenn. Teracoms undersökning påvisade att
antennbeståndet var gammalt och att många
antenner därför inte skulle klara att ta emot de
högre frekvenser som digital-tv sändes på.
På grund av detta genomförde Teracom en
översyn av frekvensplaneringen i marknätet,
något som man enligt den ursprungliga planen
hade tänkt genomföra först på ett senare stadium.
Teracom beslutade efter analysen att flytta
ner de digitala kanalerna till de lägre frekvenser
som frigjordes i samband med att de analoga
sändningarna upphörde. Frekvensomläggningarna
innebar samtidigt att övergången komplicerades,
inte minst för hushållen som i och med
detta skulle behöva göra en ominstallation efter
frekvensflytten.
Frekvensomläggningarna gjorde att betydligt färre
hushåll än beräknat behövde byta antenn. På
Gotland var siffran endast 15 % mot uppskattade
50 % av hushållen. Andelen hushåll i landet som
fått byta sin antenn som en konsekvens av
övergången har legat på runt 7 %, och behovet
av installatörstjänster har totalt sett varit något
mindre än beräknat. Lokalt har dock befintliga
installatörer inför varje övergång haft många
uppdrag. Eftersom många hushåll valt att vänta in i
det sista har det också förekommit att ett fåtal hushåll
varit utan tv dagarna efter övergångsdagen.
KAP 3. INFORMATIONSKAMPANJEN
Information till konsumenter med
särskilda behov
Under analys- och strategifasen 2004 hade
kommissionen, som en följd av små resurser och
knapp tid, inte kunnat rikta annat än mycket
grundläggande information till konsumenter med
särskilda behov. Inför etapp 1 fanns faktablad på
lättläst svenska samt på de nio största invandrarspråken
på vår webbplats. Redan under analysfasen
var det tydligt att konsumenter med
särskilda behov i första hand efterfrågade
lösningar och hjälpmedel som låg bortom kommissionens
uppdrag. Vi såg det dock som vår
uppgift att bidra till informationsutbyte med
berörda organisationer om de särskilda behov
som uppstod till följd av digitaliseringen.
Under sommaren 2005 sände vi ut en remiss till
samtliga organisationer som samlade konsumenter
med särskilda behov. Remissen ställdes till
handikapporganisationer, äldreorganisationer
och invandrarorganisationer och av remissvaren
framgick att befintliga behov framförallt rörde
informationen – att få tillgång till den på ett lättillgängligt
sätt och på det egna språket. Utöver
informationsbehovet fanns önskemål från handikapporganisationer
kring enskilda tekniska
lösningar och produktutveckling. Senare tog vi
initiativet till en workshop för att påskynda
produktutvecklingen. (Se bilaga 8)
Information till opinionsbildare
Digital-tv-övergången var under hela 2004 och
2005 politiskt laddad, något som regelbundet
återspeglades i medierapporteringen. Under
våren och sommaren 2005 genomförde vi därför
KAP 3. INFORMATIONSKAMPANJEN
en rad informationsinsatser riktade mot politiker
och andra opinionsbildare. Under Almedalsveckan
på Gotland i början av juli hölls flera möten med
politiker och representanter för intresseorganisationer,
vilka tidigare uttryckt oro eller motstånd
inför övergången. Vi träffade företrädare för de
flesta politiska partier, Hyresgästföreningen,
Synskadades riksförbund samt Pensionärernas
Riksförbund (PRO), Sveriges Pensionärsförbund
(SPF) och Sveriges konsumenter. Vi genomförde
möten med riksdagsledamöter och kommunalpolitiker
från de regioner vars digitalisering låg
närmast i tid. Dessa personer var betydelsefulla
vidareinformatörer gentemot sina kommuninvånare.
För att undvika en negativ inställning
grundad på bristfällig information, var det viktigt
att dessa fick förstahandsinformation angående
övergången och det informationsarbete som
planerades.
Information till äldre
Gruppen äldre konsumenter pekades av många
ut som den som skulle drabbas hårdast av övergången.
De äldre skulle ha svårast att ta till sig
informationen, kunna skaffa rätt utrustning och
även kunna hantera densamma. Dialogen och
debatten med Sveriges bägge äldreorganisationer,
PRO och SPF, var stundtals laddad inför den
första etappen. Men ett konstruktivt samarbete
ledde till att vi i februari 2006 utbildade PRO:s
alla konsumentansvariga. Genom utbildningen
fick de både kunskap och informationsmaterial för
att kunna agera som lokala vidareinformatörer.
PRO, med ca 400 000 medlemmar, tog inför
övergången på Gotland 2005 även ett eget
101