2006 - Regeringen

108
öppettiderna bestämdes till vardagar kl. 8–22
och helger kl. 10–18. Tjänsten har tillhandahållits
av ett etablerat call-center i Östersund där
agenterna (de som svarar i telefon) fått kontinuerlig
utbildning om digital-tv och övergångsfrågor.
Efter kritik från Viasat och Canal Digital mot
telefontjänstens utformning, beslutade vi i juni
2005 att se över dess struktur och innehållet i
talsvaret. En ny struktur remitterades till samtliga
större plattformsoperatörer och testades direkt
på ett antal konsumenter. Utifrån inkomna
synpunkter gjordes ytterligare justeringar varefter
en uppdaterad telefontjänst lanserades i augusti
2005.
Överlag har antalet samtal varit betydligt mindre
än väntat men telefontjänsten har tillsammans
med webbplatsen varit en viktig informationskanal
för löpande frågor och behov av information.
Under övergångsdagarna har samtalen i stort
motsvarat ca 1 % av antalet hushåll i aktuell
etapp och antalet samtal har i snitt legat på ca
100 per dag förutom under övergångsdagar då
antalet samtal som allra mest legat på drygt 1
000. De flesta frågorna har genomgående varit
på antingen en övergripande nivå ”Är jag berörd?”
eller mer handgripliga ”Hur kopplar jag in
min box?”.
Lokal närvaro – informationsturnéer
Mycket av vårt analys- och strategiarbete var
tvunget att göras från kommissionens säte i
Stockholm. Men eftersom övergången trots allt
var en lokal händelse gällde det att röra sig i
landet så mycket som tid och resurser tillät.
Inför övergången på Gotland utvecklades den
form för lokal närvaro som sedan kom att användas
under hela övergången, om än i modifierad
form. För att möta allmänheten på plats och
fånga upp de sista frågorna inför övergången
annonserade vi tillsammans med Teracom, SVT
och TV4 om lokal närvaro dagarna före övergångsdagen
19 september. Parollen blev ”Kom
och fråga om digital tv”. Några enkla fällbord
ställdes upp på den centrala gågatan i Visby och
faktablad, kartor över mottagningsmöjligheterna
på Gotland samt ett antal digitalboxar bidrog till
att räta ut de sista frågetecknen. Den nationella
medierapporteringen under veckorna inför
övergången gav en bild av total okunskap och
domedagsstämning. På plats kunde man snabbt
konstatera att mediebilden inte stämde. Folk
uppfattade sig på gränsen till överinformerade
och frågorna var av mycket praktisk karaktär.
Under veckoslutet före övergången på Gotland
svarade vi på frågor från uppskattningsvis 500
gotlänningar. Genomslaget blev dock långt
större. Förutom den allmänna medierapporteringen
medverkade vi i telefonväkteri i radio,
studiosamtal i lokal-tv och svarade på läsarfrågor
i lokaltidningarna. Detta upplägg för att optimera
den lokala medierapporteringen skulle komma
att bli en central del i hela den fortsatta informationskampanjen.
Informationsturnén på Gotland tydliggjorde att
medias intresse ökade betydligt om kommissionen
och övriga aktörer fanns på plats för att möta
allmänheten. Upplägget hade även fördelen att
förmedla en viss ödmjukhet inför uppdraget. Vi
KAP 3. INFORMATIONSKAMPANJEN
var inte en anonym myndighet som drev informationsarbetet
från huvudstaden, utan bestod av
ett antal personer som var tillgängliga och tog sig
tid att svara på tv-tittarnas frågor direkt. Den
lokala närvaron var således inte bara viktig ur ett
informationsperspektiv, den spelade även en
betydande roll för kommissionens och hela
övergångens varumärke, inte minst i förhållande
till media.
Informationsturnén på Gotland dagarna före
övergången upprepades och genomfördes i
Gävle och i Motala senare under hösten med
samma goda resultat.
Dialog
Vi hade under hela våren och sommaren arbetat
systematiskt med PR och mediekontakter för att
uppmärksamma övergången och för att eliminera
myter och vanföreställningar om övergången.
Bland annat gjordes regelbundna pressutspel
om allmänhetens kännedom och kunskap om
övergången, försäljningsläget i butikerna samt tvtittarnas
frågor om digital-tv. Arbetshypotesen
var mycket enkel: ju fler gånger man som tvtittare
blir påmind om digital-tv-övergången,
desto mindre är risken att man förblir oinformerad.
Kritik har förekommit hela tiden och ett sätt för
allmänheten att ventilera sina synpunkter är
insändare i lokaltidningen. Vår policy var att
bemöta de insändare eller lokala debattartiklar
som var byggda på rena felaktigheter eller som
hade direkt med uppdraget att göra. Det har
däremot varit viktigt att inte svara på andra
aktörers frågor eller bemöta insändare som
KAP 3. INFORMATIONSKAMPANJEN
egentligen riktats mot de politiska besluten. I de
fallen har vi uppmärksammat den som borde
svara på frågan och ibland även lagt fram ett
förslag om bemötande.
Via vår webbplats har man även kunnat mejla
både direkt till kansliets anställda och till en
gemensam mejldress. Många av frågorna till
digitaltvkommissionen@culture.ministry.se
handlar om tv i ett mycket vidare perspektiv.
Detta pekar på svårigheten för allmänheten att
förstå hur beslut och ansvar för tv-relaterade
frågor hänger ihop och otydligheten i vart man
ska vända sig. Antalet frågor som vi besvarat har
legat på i genomsnitt 500 per år och frågorna har
alltmer kommit att röra sig om utbudet hos olika
programbolag, dvs. vi har uppfattas som en
”konsumenternas digital-tv-byrå”.
Övergångsdagen på Gotland
Under senare etapper skulle kommissionens roll
under själva övergångsdagarna komma att
begränsas. Den tunga delen i informationsarbetet
var redan genomförd då det var dags att stänga
av de analoga sändningarna och vår uppgift var
att vara tillgänglig och hantera eventuella frågor
eller oplanerade incidenter. Övergångsdagen på
Gotland den 19 september var av naturliga skäl
annorlunda. Intresset kring övergången var
omfattande och stämningen karaktäriserades av
lika delar förväntan och nervositet. Trycket på
kommissionen som nav och central samordnare
var stort.
109