2006 - Regeringen

134
Organisation
I flera fall har olika kommersiella intressenter haft
del i informationsansvaret, men det är bara
Sverige, Tyskland och Finland som har ett
renodlat statligt informationsarbete. I de flesta
länder har en särskild organisation utsetts för att
koordinera informationsinsatserna och för att se
till att den information som når konsumenterna är
neutral. Dessa grupper har någon form av
anknytning till staten, t.ex. genom budget eller att
medlemmarna utsetts av regeringen. Undantaget
är USA där informationsinsatserna uteslutande
handhas av NAB (National Association of Broadcasters)
som är en sedan tidigare befintlig
sammanslutning av alla programbolag inom såväl
radio som tv. Dock har USA:s regering beslutat
om ett bidrag på 40 dollar per hushåll för inköp
av utrustning. Inte heller i Norges fall har någon
ny organisation skapats utan ansvaret för att
informationen är tillräcklig och korrekt har tilldelats
existerande mediemyndighet. I Norge har
dock en kommersiell aktör, RiksTV, skapats för
att likt Boxer i det svenska marknätet agera
operatör. 37 I Finlands fall har i och för sig det
övergripande ansvaret förblivit hos ministeriet
men flera kommersiella aktörer har haft aktiva
roller i informationsarbetet och dess utformning.
Även i Danmark arbetar man efter en modell där
en kommersiell aktör efter upphandlingsprocess
kommer att ansvara dels för innehåll som operatör,
dels för utbyggnad och drift av ett digitalt
marknät. 38
Genomförandeplaner
De flesta länder har i likhet med Sverige beslutat
sig för en etappvis övergång från analoga till
digitala sändningar. Detta innebär gradvis nedsläckning
där en eller flera kanaler släcks först,
samtidigt som några analoga kanaler fortsätter
att sändas under en övergångsperiod för att
konsumenterna ska få tid att anpassa sig.
I Finland och Nederländerna har dock övergången
skett vid ett och samma datum i hela landet
och även i USA planeras övergången på samma
vis.
Det är också värt att notera att de flesta länderna
i undersökningen redan påbörjat sin
övergång till digitala sändningar i marknätet; de
sista beräknas vara klara senast 2012, i enlighet
med Europeiska kommissionens rekommendation
(se avsnitt ”Harmoniserade åtgärder inom
EU”). Det verkar råda enighet om att fler kanaler
är det som kan få konsumenterna att agera.
Finlands ambitiösa plan att genomföra övergången
samma dag för både marknät och kabelnät
har inte följts av andra länder. Precis som i
Sverige fokuseras övergångsarbetet i de flesta
länder nästan uteslutande på marknätet, även
om det t.ex. i Frankrike finns ambitioner att driva
och bevaka digitaliseringsfrågorna i ett vidare
perspektiv. Förutsättningarna för ett vidare
perspektiv skiljer sig mellan Sverige och många
andra länder eftersom det på många håll finns
37. RiksTV ägs av NRK, TV2 och Telenor.
38. Upphandlingsprocessen i Danmark pågår fortfarande i februari 2008 och nyheter i ärendet kan följas via www.mediesekretariatet.dk.
KAP 4. INTERNATIONELL UTBLICK
krav på sändningstillstånd även för satellit- och
kabelsändningar, vilket inte är fallet i Sverige.
De flesta länder har alltså redan börjat sända
digitalt och kommer liksom Sverige att bygga ut
nätet i takt med digital-tv-övergången. Undantagen
gäller för de länder där frekvensutrymmet
sätter begränsningar. Exempelvis kommer
Norge att starta digitala sändningar och släcka
de analoga områdesvis innan digitala sändningar
inleds i nästa. Nationella digitala sändningar
kommer alltså inte att etableras förrän övergången
är avslutad.
Även Storbritannien har problem med frekvensutrymmet.
Man har löst detta med en nedsläckning
i omgångar där en släckt analog kanal kan
ge plats för ett ökat digitalt utbud. Ett antal veckor
senare släcks resterande analoga kanaler för
att ge plats för det fulla digitala utbudet.
Informationsspridning
De flesta länder har börjat med ett pilotområde i
vilket man försöker dra erfarenheter från det
tekniska genomförandet och bedöma behovet av
information. Bland dem som redan påbörjat
digital-tv-övergången har det kunnat konstateras
att tidig information inte alltid leder till tidigt
agerande från konsumenternas sida. Istället är
det, precis som i Sverige, vanligt att konsumenterna
agerar sent. Det tvång ett nära förestående
och tydligt slutdatum medför spelar stor roll och
alltför tidig information tröttar ut mottagaren.
Detta har bl.a. konstaterats i Storbritannien i den
rapport från pilotområdet Copeland där digitaltv-övergången
genomfördes i oktober 2007.
KAP 4. INTERNATIONELL UTBLICK
Samtliga länder signalerar ett stort informationsbehov.
Man betonar också vikten av neutral,
saklig och tillräcklig information. En stor andel av
konsumenterna uppger sig känna ett behov av
tala med någon personligen. Från såväl Sverige
som Finland och Storbritannien rapporteras att
många av de samtal som kommit till telefontjänsten
varit tidskrävande. De som har ringt in har
behövt mycket hjälp med tekniska detaljer kring
övergången, t.ex. ominstallation.
Flera av länderna har liksom Sverige anammat en
lokal informationsstrategi där lokala möten med
allmänheten är viktiga. I Storbritannien arbetar ett
lokalt team med att mer praktiskt informera och
hjälpa allmänheten inför och under övergången.
Information om kvalitetsmärkning och test av
digitalboxar har också visat sig framgångsrik.
Resurser
När det gäller resurstilldelningen finns i princip
tre olika tillvägagångssätt:
1. I ett mindre antal länder avsätts inga statliga
medel för informationsaktiviteter eller marknätets
utbyggnad. I dessa länder är övergångsprocessen
i hög grad kommersiellt styrd.
2. I ett begränsat antal länder, framförallt i
Finland, har man valt en medelväg där en
begränsad mängd statliga medel avsatts för
arbete med digital-tv-övergången, kompletterat
med insatser från andra aktörer. Sverige
hör till denna grupp.
135