2006 - Regeringen

114
Högre kännedom och mindre kontrovers
Den allmänna kännedomen om digital-tv i etapp
2 var jämförelsevis hög redan innan informationskampanjen
startat. Själva övergången var
mindre politiserad och ifrågasatt. Sammantaget
kunde vi arbeta mer fokuserat och med större
självförtroende.
Vissa modifieringar
Men även om mycket gick att återanvända från
etapp 1 så var förutsättningarna för etapp 2
annorlunda. Istället för tre mindre områden och
ett förhållandevis litet antal hushåll rörde det sig
nu om betydligt större områden, både rent
geografiskt och befolkningsmässigt. Även etapp 2
bestod av tre deletapper:
• Östergötland och delar av Södermanland med
övergångsdatum 27 februari
• Uppsala, Örebro och Västmanland den 3 april
• Dalarna och återstående delar av Gävleborgs
län den 2 maj.
Totalt omfattande etapp 2 knappt 1 miljon hushåll
(drygt 20 % av det totala antalet hushåll i Sverige)
i jämförelse med de 200 000 hushåll som omfattades
av etapp 1. Skillnaden i omfattning och den
geografiska spridningen innebar att vi måste
effektivisera delar av informationsupplägget och
hitta ett sätt att optimera de tillgängliga resurserna.
Geografisk koncentration
Storleken på etapp 2 innebar inga större förändringar
i informationsarbetet riktat mot berörda
kommuner eller återförsäljarledet. Däremot
krävdes anpassningar i arbetet gentemot hushål-
len. Samtliga orter kunde av resurs- och tidsskäl
inte ges samma uppmärksamhet som Gotland,
Gävle och Motala under etapp 1. Det fanns helt
enkelt inte möjlighet till motsvarande grad av
lokal närvaro. Informationsturnéerna fick istället
koncentreras till ett antal centralorter, vilka
antogs skapa det största mediala genomslaget.
Det fanns därmed en uppenbar risk att vissa
områden skulle känna sig styvmoderligt behandlade.
De kommuner informationsturnén inte
besökte låg dock inom medietäckningen för de
lokala media som bearbetades. Reportage,
frågespalter och telefonväkterier med större
spridning motiverade prioriteringen.
Tidiga informationsturnéer
För att hantera de nya, geografiska förutsättningarna
beslutade vi att försöka flytta fokus i informationsarbetet
från själva övergångsdagen till
veckorna före. Ett stöd i detta beslut var att
kännedomen var så hög som över 90 % och att
de tre första övergångarna fungerat så bra. Det
var också tydligt att de hushåll som avvaktade in
i det sista gjorde ett aktivt val. Det var även
naturligt att Teracom fick huvudansvaret för
informationsaktiviteterna under övergångsdagen.
Eftersom vi inte skulle kunna följa utvecklingen i
varje enskilt område lika nära som under etapp 1
och därmed inte heller kunna ge samma grad av
skräddarsydd information, blev draghjälpen från
media ännu viktigare. De turnéer, s.k. digital-tvdagar,
som under etapp 1 genomförts helgen före
respektive övergångsdag flyttades nu till 3-4 veckor
före övergångsdagen. Detta beslut kom att ligga
fast genom hela det fortsatta övergångsprojektet.
KAP 3. INFORMATIONSKAMPANJEN
Målet var att försöka få igång medias bevakning
av frågan på ett tidigare stadium och nå ut med
information och tips om hur hushållen kunde
förbereda sig. Genom att informationsturnéer,
frågespalter och telefonväkterier tidigarelades
fick hushållen mer tid för praktiska förberedelser.
För oss innebar en tidigare informationsturné
även möjlighet att fånga upp lokala problem och
behov av extra information.
Tungrodd kommundialog
Precis som under etapp 1 utgjordes startskottet
för informationsarbetet för etapp 2 av möten med
kommunrepresentanter. Eftersom det denna
gång rörde sig om betydligt större områden,
bjöds samtliga kommuner in till ett inledande
gemensamt stormöte. Det första stormötet ägde
rum redan den 27 oktober 2005 på Stockholmsmässan.
Syftet var att förse kommunerna med
en checklista inför övergången samt ge dem
underlag för att börja planera omläggningsarbetet
i de kommunala fastigheterna i tid. Mötet
samlade endast 39 av de 62 kommuner som
berördes av etapp 2.
Många av de kommuner som ingick i etapp 2 var
inledningsvis skeptiska till det arbete som övergången
väntades innebära för den enskilda
kommunen. Till skillnad från kommunerna i etapp
1 var varken kommunerna i etapp 2 eller i senare
etapper frivilliga eller ens tillfrågade. Man menade
att det var ett ansvar som man ålagts utan
att ha bli tillfrågad. Man hyste farhågor för att
kostnaderna skulle skena iväg, och det fanns en
oro för vad övergången egentligen innebar. Målet
från vår sida var därför att försöka tydliggöra att
KAP 3. INFORMATIONSKAMPANJEN
de konkreta arbetsinsatserna för kommunen
skulle bli relativt begränsade men att en oförberedd
kommun riskerade att få stora svårigheter i
samband med övergången. Under etapp 1 hade
genomgången av kommunens ansvar och roll
bl.a. påvisat att man i många fall behövde genomföra
en upphandling av teknisk utrustning
och installationstjänster. Detta tar ett par månader
i anspråk och var skäl att tidigt påbörja det
interna arbetet i kommunen.
Den största skillnaden i dialogen med kommunerna
i etapp 2 var att man nu kunde tala om
konkreta erfarenheter. Gotland, Gävle och
Motala hade alla tre varit med och format
övergången. Deras representanter kunde nu
berätta om både möjligheter och svårigheter
och ge tips för ett lyckat övergångsarbete
utifrån kommunens perspektiv.
Uppföljande kommunmöten
Som en konsekvens av den dåliga uppslutningen
på det första stormötet i Stockholm den 27
oktober 2005 följdes detta upp med tio regionala
kommunmöten för att fånga upp dem som inte
deltagit. De regionala mötena hölls i Uppsala,
Västerås, Eskilstuna, Örebro, Norrtälje, Hudiksvall,
Bollnäs, Borlänge, Falun och Mora. Deltagandet
i dessa regionala kommunmöten uppgick
till 50-70 % av de inbjudna. Att det var svårt att få
kommunerna att prioritera dessa olika möten har
flera möjliga förklaringar. Framförallt uppfattades
digital-tv-övergången fortfarande som en avlägsen
angelägenhet. Flera av kommunerna förstod
först efter upprepade kontakter med kommissionen
vikten av att engagera sig på ett tidigt stadium.
115