2006 - Regeringen

124
runt om i Stockholmsområdet. Den var ett
effektivt sätt att transportera den utrustning och
det informationsmaterial som användes under
turnén, samt en synlig annonspelare med PRpotential.
Bussen blev snabbt en symbol för hela
digital-tv-övergången och kom att representera
det aktiva och uppsökande informationsarbetet.
Under 2007 fick vi många frågor om när bussen
skulle besöka olika regioner runt om i landet.
Vid ingången av 2007 och etapp 4 fanns det ännu
tydligare behov av att kunna visa på olika lösningar
och även erbjuda konsumenten raka svar på
frågor kring programinnehåll och olika operatörers
paketering och utbud. Bussen erbjöd bättre
förutsättningar för samordnade informationsaktiviteter
och vi bjöd därför in både alla plattformsoperatörer
och alla nya fri-tv-kanaler att delta i informationsturnén.
Det utökade antalet fria kanaler var
ett tydligt mervärde för de tittare som inte var
intresserade av att teckna ett abonnemang med
någon operatör. Vi såg det fortfarande som vår
sak att informera om denna möjlighet som ett
alternativ. Frågorna under informationsturnén
kretsade kring olika lösningar och programutbud,
men Telias erbjudande för bredbands-tv var
kanske det alternativ som väckte störst uppmärksamhet.
Det var uppenbart att bredbands-tv nu
var ett alternativ för många hushåll.
Informationsturnén i Stockholmsområdet pågick
under sex veckor och omfattade drygt 20 stopp i
Stockholm och i ytterområden som Nynäshamn,
Norrtälje, Strängnäs och Märsta. Under informationsturnén
framkom det bl.a. att en stor del
kabel-tv-tittare i Stockholmsområdet fortfarande
var osäkra på vad övergången till marksänd
digital-tv innebar. Som en följd av detta gjorde vi
ett gemensamt utspel med Com Hem, där
bolaget betonade att kabel-tv-tittarna oroade sig
i onödan. Utspelet fick dock endast ett begränsat
genomslag.
Sammantaget fick bussen stor uppmärksamhet
och medialt genomslag och den kom att utgöra
en central del i hela det fortsatta informationsarbetet.
Under den senare delen av etapp 4 besökte
bussen ett tiotal orter i Jämtland, Västernorrland
och Norrbotten. I efterhand kunde vi
dock konstatera att antalet besökare på en del
orter, exempelvis Haparanda, var så lågt att det
knappast motiverade ett besök. Men i Norrland
fyllde den rosa digital-tv-bussen en viktig logistisk
funktion och den lokala närvaron var minst
lika uppskattad som tidigare.
Medialt genomslag
I motsats till vad som till en början hade förutspåtts
skilde sig inte medierapporteringen under
Stockholmsövergången nämnvärt från andra
etapper. Även Stockholmsmedia intog en konsumentupplysande
hållning och de problematiserande
inslagen var få. Genomslaget var omfattande
med kontinuerlig rapportering. Vi deltog i
flera medier för att svara på läsar- och lyssnarfrågor.
De frågespalter vi initierade var nu av betydligt
mer komplicerad teknisk karaktär, något som
visade att kunskapsnivån var så hög att tekniska
följdfrågor var det vanligast förekommande.
Frågespalterna kom även att utgöra ett centralt
inslag informationsarbetet i samband med
Göteborgs- och Malmöövergångarna senare
KAP 3. INFORMATIONSKAMPANJEN
under hösten. Frågespalter och telefonväkterier
var allra viktigast under de sista två etapperna
– både i Norrland, där avstånden mellan centralorter
är långa och försvårar möte, men även i
storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö
där det inte finns samma givna mötesplatser.
Den huvudsakliga förklaringen till att vi lyckades
upparbeta ett så effektivt samarbete med media,
inte bara i Stockholmsområdet utan genom hela
övergången, var givetvis att digital-tv-frågan var av
stort samhällsintresse. Men att medierapporteringen
i så stor utsträckning var konsument- och
lösningsinriktad kan till stor del förklaras av
kommissionens neutralitet. I kontakten med media
kunde vi tydligt hänvisa till att vi inte företrädde
något kommersiellt intresse. Vårt uppdrag var inte
att sälja eller att propagera för digital-tv, utan att
informera om vad övergången innebar.
Att kommissionen uppfattades som neutral och
utan dold agenda underlättade PR-arbetet
avsevärt eftersom media inte ansåg sig agera
megafon. Denna neutralitet har varit en ovärderlig
tillgång i vårt informationsarbete, inte minst i
jämförelse med de aktörer som har haft motsvarande
roll i andra länder. I t.ex. Norge finns uttalat
kommersiella intressen i övergången och i
Storbritannien är förhållandet till media betydligt
mer laddat.
KAP 3. INFORMATIONSKAMPANJEN
Summering etapp 4: Digital-tv på skidor
Samtliga övergångar i etapp 4 avklarades utan
problem. Övergången den 16 april i Jämtland och
Västernorrland utgjorde den största utmaningen
med tanke på det stora antalet sändarstationer
som skulle ställas om, drygt 200 stycken. Men det
tekniska arbetet gick helt enligt plan och frågorna
till vår hjälptelefon under övergångsdagen var i
praktiken färre än en vanlig dag. Det mest intressanta
under dessa övergångsdagar var kanske att
Teracom under övergången i Norrbotten den 14
maj fick använda sig inte bara av skoters och
helikoptrar utan även av skidåkare för att nå fram
till de mest avlägsna sändarstationerna.
Våra undersökningar i Stockholmsområdet
dagarna innan övergången visade att 98 %
kände till att övergången skulle ske på den
aktuella dagen och drygt 90 % uppgav att de
hade fått tillräckligt med information för att
förbereda sig. Däremot inkom det fler samtal till
hjälptelefonen än en vanlig dag, ca 1 200. De
allra flesta frågor rörde den nödvändiga ominstallationen
av digitalboxen, ett mönster som kändes
igen från tidigare etapper.
125