03.09.2013 Views

Ben Ali-regimets undergang i Tunisia - Fortid

Ben Ali-regimets undergang i Tunisia - Fortid

Ben Ali-regimets undergang i Tunisia - Fortid

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Romarrikets fall<br />

som en miljöhistorisk<br />

grundberättelse<br />

erLand MåraLd, doCent oCH universitetsLektor i idéHistoria, uMeå universitet<br />

I dagens debatt om klimatförändring, sinande naturresurser,<br />

ökande befolkning och miljöförstöring finns i botten<br />

frågan om den ständiga utvecklingen kan fortsätta i all<br />

evighet. I medierna kan man ta del av nya stormar, torka,<br />

miljöförstöring och epidemier, som binds ihop till ett större<br />

mönster där dessa händelser ses som tecken på en annalkande<br />

global kris. Även om mer vetenskap och teknik ses<br />

som medel för att förhindra en sådan negativ utveckling,<br />

dyker ibland åsikten upp att vi måste anpassa oss till en<br />

«lägre» nivå. Den finländske filosofen George Henrik von<br />

Wright hävdar till och med att det antagligen är för sent<br />

för en mjuklandning. Sega tanke- och samhällsstrukturer<br />

gör det osannolikt att apokalypsen kan undvikas. Men<br />

det gör inte så mycket, mänsklighetens undergång är ju<br />

ändå bara en «pipa snus» sett ur ett kosmiskt perspektiv. 1<br />

Den här diskussionen är inte ny utan kan spåras tillbaka<br />

200–300 år. Föreställningar om en kommande undergång<br />

är i och för sig uråldrig och i religiös eskatologi är<br />

apokalypsen självklar. Genom sekulariseringen och framstegstanken<br />

uppstod ett nytt katastroftänkande. Framtiden<br />

sågs inte längre som given av Gud utan människan<br />

måste själv forma sin eftervärld. Hotet mot detta framsteg<br />

kom från naturen. I förlängningen var det dock människan<br />

själv som var det största hotet mot jorden och mänskligheten.<br />

Katastroftänkandet är framåtriktat men den<br />

hämtar näring från samtida händelser och från historien.<br />

I det här sammanhanget har «Romarrikets fall» utgjort en<br />

paradigmatisk modell för hur en överlägsen civilisation på<br />

kort tid förfallit till barbari. I den här artikeln ska jag beskriva<br />

hur Romarrikets fall använts inom miljötänkandet<br />

under 1800- och 1900-talen som ett varnande exempel för<br />

att illustera vad som kan hända ifall ett samhälle överskrider<br />

sina naturgivna gränser.<br />

Ruiner och ruinlandskap<br />

Den som la grunden till diskussionen om orsakerna till<br />

Romarrikets fall var engelsmannen Edward Gibbon med<br />

sitt verk The History of the Decline and Fall of the Roman<br />

Empire (1776). Gibbons menade att orsaken stod att finna<br />

i moraliskt förfall, där inte minst kristendomen genom-<br />

På tema 27<br />

slag ledde till en urholkning av de romerska republikanska<br />

medborgardygderna med ökad egoism och dekadent<br />

leverne. Under 1800-talet utvecklades en annan tradition<br />

som istället lyft fram överexploatering av naturen som den<br />

främsta orsaken. Tanken framstod som ganska självklar<br />

eftersom många av de antika ruinerna återfanns i ett ruinlandskap.<br />

Medelhavsländerna kännetecknades av ett<br />

skoglöst, kargt och eroderat landskap, som inte längre<br />

ansågs kunna bära upp en rik kultur. Det verkade som<br />

att uppkomsten av en högre civilisation nästan som av en<br />

naturlag följdes av klimatförändringar och degenererad<br />

natur, vilket successivt försvagade civilisationen tills den<br />

slutligen gick under.<br />

En som utnyttjade detta perspektiv för att understödja<br />

sina agrarkemiska teorier var den tyske kemisten Justus<br />

von Liebig. 2 Imperiet, och då särskilt staden Rom, var beroende<br />

av en ständig in försel av föda, skatter, slavar och<br />

soldater. Detta behov kom att sätta en allt större press på<br />

de romerska bönderna och jorden. Det italienska fastlandet<br />

kunde inte självt bära denna börda, utan romarna<br />

var tvungna att föra en expansiv kolonisationspolitik.<br />

Härigenom ansamlades ansenliga rikedomar och naturresurser<br />

i Rom men, på pekade Liebig, ingenting återfördes<br />

till jorden. Liebig skrev:<br />

På samma sätt uppslukade under en följd<br />

af århundraden den oerhörda verldsstadens<br />

kloaker den romerska bondens välstånd, och då<br />

dennes åkerfält icke mer förmådde att lemna<br />

näringsmedel till innevånarnes lifsuppehälle, så<br />

sjönko uti dessa kloaker Siciliens och Sardiniens<br />

rikedomar, jemte de från Afrikas fruktbara<br />

kustländer. 3<br />

Romarriket var ett exempel på en civilisa tion som hade<br />

bedrivit ett Raubwirtschaft. Liebig definierade detta som<br />

ett jordbruk som bröt det natur liga kretsloppet genom att<br />

inte ge tillbaka till jorden all den näring som det tog ifrån<br />

den i form av skörd. Det moderna lantbruket, som tillika<br />

bröt mot denna princip, var, hävdade Liebig, det sista stadiet<br />

av «utplundringssystemet». Precis som det romerska<br />

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!