Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

ex. Eriksson 2003; Eduards 2002). Detta är alltså inget lätt arbete och ingen kan förvänta sig att
det skall utföras utan utmaningar och problem – utmaningar och problem som det är mitt
arbete att lokalisera, synliggöra och problematisera. Här är det min förhoppning att personalen
i mina tolkningar och i min ambition att lyfta fram just det svåra och problematiska, kan känna
igen sig och finna tankespån och tolkningar som är användbara för att förstå sitt arbete på nya
sätt.
Mina utgångspunkter och förförståelser
Jag är socionom och har disputerat i socialt arbete. I min forskning har jag tidigare arbetat med
ett genusperspektiv och jag har särskilt intresserat mig för hur frågor om kön uppmärksammas
och hanteras av personal i socialt arbete, hur könsstrukturer och föreställningar om kön påverkar
mötet med och förståelsen av klienter. Mitt intresse har teoretiskt handlat om att förstå kön
som en mångfacetterad och komplex kategori som är sammanvävd med andra kategorier som
sexualitet, klass och etnicitet (ett så kallat intersektionellt perspektiv).
Jag har tidigare gjort en utvärdering av ett Kriscentrum för kvinnor. Den var inriktad mot
hur de kvinnor som hade kontakt med verksamheten och som gick i behandling där uppfattade
det bemötande och stöd de fick. Utöver denna utvärdering har jag inte tidigare forskat om våld
och mina erfarenheter av arbete med våld i praktiken är begränsade. Jag minns ett antal fall från
min vid socionomutbildningen verksamhetsförlagda utbildning vid en rättspsykiatrisk enhet
som var relaterade till våld; kvinnor som slagit eller försökt mörda sina barn och män som
misshandlat och våldtagit kvinnor. Jag minns några liknande fall från min tid inom kriminalvården.
Alla dessa minnen är vaga och jag minns inte heller att vi i något av dessa fall diskuterade
eller förhåll oss till våldet i någon större utsträckning. Utöver dessa enstaka minnen som är
relaterade till våldutsutövare har jag några få erfarenheter av att ha mött studenter, kvinnor,
som levt i våldsrelationer och som haft skyddad identitet.
Utifrån mitt forskningsfokus och mina relativt begränsade erfarenheter av att som forskare
och socionom ha arbetat med våld i nära relationer, ser jag mig inte som ”våldsforskare”. Jag
definierar mig som forskare i socialt arbete med fokus på maktstrukturers betydelse för det
sociala arbetets praktik, socialarbetarrollen och mötet med klienten. I förhållande till denna
utvärdering innebär det särskilda styrkor. Arbetet med våld i nära relationer aktualiserar frågor
om våld, makt och kön vilka ligger väl i linje med de frågor om det sociala arbetets praktik och
hur det påverkas av maktstrukturer som jag intresserar mig för. Mitt intresse för komplexitet
och samspel mellan olika processer och strukturer ökar också min förståelse för och min
förmåga att analysera den komplexitet som verksamheten bär i sin utgångspunkt att arbeta med
olika målgrupper. Min begränsade erfarenhet av att ha arbetat med våldsforskning tidigare och
med våld som socionom har varit en fördel eftersom jag inte varit påverkad av tidigare erfarenheter
eller förståelser utan med öppen nyfikenhet kunnat närma mig verksamheten och det
arbete som bedrivs där.
18