Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

More documents

Recommendations

Info

ingen pekar på. Det är möjligt att det är angeläget att i kommande utvärderingar ta fasta på organisationsperspektivet och belysa både frågor om omorganiseringars effekter samt om Avdelningens placering i organisationen och samarbete med andra enheter. Denna utvärdering tar inte heller fasta på barnperspektivet i någon större utsträckning utan fokus har riktats mot hur de olika förståelser av våld som används kommer i konflikt med varandra och hur våldet tenderar att glida undan. Barnperspektivet är dock ett angeläget perspektiv att följa upp och en aspekt är att undersöka hur detta står i relation till den konflikt som finns mellan exempelvis strukturella och systemteoretiska perspektiv samt mellan hur kvinnor och män kommer att uppfattas, tolkas och synliggöras i en verksamhet som denna. För kommande utvärderingar menar jag även att det finns ett värde i att rikta sökljuset mot de målgrupper som besökt verksamheten och som fått stöd och behandling där. Avdelningen har en mångfacetterad målgrupp och arbetar på ett nytt sätt med våld i nära relationer, det finns ett stort värde i att utvärdera hur olika målgrupper uppfattar den hjälp de erbjudits och fått. I en utvärdering av detta slag kan det vara värt att inkludera personer som både avbrutit och avslutat behandling, på så vis kan även kritiska röster fångas – vilka är viktiga för att utveckla verksamheten. Det värt att uppmärksamma att utvärderingen har gjorts när verksamheten är relativt nystartad och är i ett uppbyggnadsskede, utvärderingen skall därför förstås som en del i ett utvecklingsarbete där syftet är att förstå, begripliggöra och vidareutveckla verksamheten. Jag kan inte nog understryka att min bedömning är att det arbete som utförs vid Avdelningen är ett kvalificerat och professionellt arbete av yttersta vikt. Den problematik utvärderingen pekar på belyser just vikten av deras arbete, eftersom utvärderingen med största tydlighet visar att våld är komplext och svårt att arbeta med, att det tenderar att glida undan och osynliggöras om vi inte håller fokus på och riktar tydliga insatser för att arbete med det. Några avslutande reflektioner En av de viktigaste kunskaperna som denna rapport genererar är hur svårt det är att i praktiken arbeta inom områden där processer som handlar om kön, makt och våld aktualiseras eftersom de bär laddningar och motsättningar, något som gör dem extremt svåra att hantera. Erfarenheter från andra liknande verksamheter tyder på att konflikter lätt splittrar personalgrupper och försvårar både arbetet och arbetsplatsens relationer. På den aktuella Avdelningen har personalgruppen inte splittrats, men däremot stannat av i sin arbetsutveckling och många gånger tystnat kring dessa frågor. Att våld, makt och kön är ett område som berör och upprör har diskuterats av flera forskare (ex. Eduards 2002; Nilsson 2009; Steen 2003; Wendt Höjer 2002). Steen (2003) talar om ett ”slagfält” när hon beskriver kunskaps-/forskningsfältet som tar sig an frågan om mäns våld mot kvinnor. Hon menar att det finns olika förståelser av våld och våldsrelationer och att dessa kommer i konflikt med varandra. Hon menar också att den dominerande tolkningen inom forskningen och kunskapsproduktionen är den strukturella och i feministisk teori grundande förståelsen, där mäns våld förstås som relaterad till och en konsekvens av maktordningen mellan kvinnor och män. Denna rapport tyder dock på att den strukturella tolkningen utmanas i praktiken och att den inte nödvändigtvis är lika dominerande och självklar där, som 83
den varit inom forskning och politik (jfr Wendt Höjer 2002). I praktiken kommer de strukturella tolkningarna i konflikt med andra, mer individnära förståelser och teorier, detta eftersom vardagspraktiken många gånger är komplex på ett sätt som den feministiska förståelsen tycks ha svårt att hantera. Den feministiska förståelsen möter dessutom även ofta ett motstånd, ett motstånd som tenderar att väckas när kvinnors perspektiv och villkor lyfts fram och utmanar mannens normgivande position (jfr Eduards 2002). Feministiska perspektiv förstås som ensidiga, politiska och partiska och som problematiska i förhållande till den objektivitet som förväntas av socialarbetaren/terapeuten. Traditionella teorier och förståelser uppfattas däremot som mindre problematiska och den norm mannen utgör i dessa förblir ouppmärksammad. I praktiken innebär detta att de strukturella tolkningarna inte värderas särskilt högt, de kan ses som viktiga och angelägna men ses också alltid som problematiska och ibland även som direkt felaktiga. I praktiken använder sig personalen därför ofta hellre av systemteoretiska, eller relationella om vi vill använda Steens (2003) terminologi, perspektiv som lyfter fram alla involverade parter och deras samspel för att förstå och arbeta med våld i nära relationer än strukturella. Frågan är hur vi kan förstå rapportens resultat, handlar detta endast om den specifika Avdelningen och det arbete som bedrivs där, eller kan vi förstå de utmaningar som personalen möter i arbetet med våld i nära relationer i förhållande till mer övergripande processer? Steen (2002) pekar på den överordnade betydelse som strukturella perspektiv har i den kunskapsutveckling som finns inom området men andra forskare pekar på hur bland annat den politiska debatten vänt sig mot feministiska tolkningar och på olika sätt neutraliserat och avpolitiserat mäns våld mot kvinnor. Wendt Höjer (2002) har till exempel kritiserat benämningen ”våld i nära relationer” och menar att när det blir allt vanligare att tala om och definiera våldet som just våld i nära relationer snarare än mäns våld mot kvinnor, sker en omdefinition som både vidgar förståelsen av problematiken samtidigt som kvinnors särskilda utsatthet för mäns våld och mannen som våldsutövare osynliggörs. Jag menar att omdefinitionen av mäns våld mot kvinnor till våld i nära relationer öppnar upp för en komplex förståelse av våld samtidigt som den utmanar och förlorar den maktaspekt som finns i dessa relationer och som har med kön att göra. Idag pratar både politiker, praktiker och forskare allt mer sällan om mäns våld mot kvinnor. Det är angeläget att se och kunna bemöta våld som är mer komplext än vad benämningen mäns våld mot kvinnor ger utrymme för. Att i arbetet med våld arbeta med flera olika former av relationer där det förekommer våld, exempelvis mellan förälder barn, våld i samkönade relationer eller våld i heterosexuella relationer där båda parter är delaktiga i våldet, är mycket viktigt. Frågan är dock hur benämningen ”våld i nära relationer” används, vad den öppnar upp för och vad den eventuellt utesluter. Wendt Höjer (2002) pekar på att glidningen som skett inte nödvändigtvis behöver handla om ett ökat intresse, ökad kunskap och en större vilja att hantera problemet, det kan också handla om en glidning som syftar till att undvika den svåra frågan om mäns makt och kvinnors underordning, kvinnors utsatthet och mäns våldsutövning. Det är viktigt att ha i åminnelse att även om våld är komplext och förekommer i komplexa relationer, utesluter detta inte det faktum att mycket våld utövas i heterosexuella relationer där män är överordnade och kvinnor underordnade – denna fråga riskerar dock att gå förlorad i den neutrala benämningen som leder till en neutral och icke-relaterad maktdiskussion när våldet skall förstås, uppmärksammas och hanteras (politiskt såväl som praktiskt). Denna 84
Page 1 and 2:
Meddelanden från Socialhögskolan
Page 3 and 4:
Innehåll 1. ATT SAMMANFÖRA MÅLGR
Page 5 and 6:
1. Att sammanföra målgrupper och
Page 7 and 8:
som riktar sig och tar emot både k
Page 9 and 10:
veckling skett kring mäns våld mo
Page 11 and 12:
2. Metod och tillvägagångssätt U
Page 13 and 14:
genomfördes efter att Avdelningen
Page 15 and 16:
Jag förde ytterligare anteckningar
Page 17 and 18:
förstå den som ett exempel på ge
Page 19 and 20:
ex. Eriksson 2003; Eduards 2002). D
Page 21 and 22:
som många andra valt att använda
Page 23 and 24:
gör att Avdelningen är en enhet m
Page 25 and 26:
Det kliniska arbetet: Innehåll och
Page 27 and 28:
Verksamheten erbjuder en dynamisk o
Page 29 and 30:
Intervjupersonen talade om att hon
Page 31 and 32:
som Metodik och hur de ofta saknade
Page 33 and 34: FN och Isdal definierar våld som m
Page 35 and 36: våld samt att de inte får låsa p
Page 37 and 38: Våldet som de pratar om, som det g
Page 39 and 40: Intervjupersonen säger att kvinnor
Page 41 and 42: med en sådan relation där jag tro
Page 43 and 44: Personalens olika förståelser av
Page 45 and 46: män synliggörs och lyfts fram tar
Page 47 and 48: Allt blir relativt I verksamheten f
Page 49 and 50: Sammanfattande analys Jag har i det
Page 51 and 52: Viljan att undvika splittring var s
Page 53 and 54: inte används och när paret inte s
Page 55 and 56: vi är kanske mer olika”, den and
Page 57 and 58: skede av ett ärende men beslut om
Page 59 and 60: och gemensam diskussion av ärenden
Page 61 and 62: 6. Könade möten, könad behandlin
Page 63 and 64: I det nya paradigmet upplöses kön
Page 65 and 66: ker verksamheten har liknande behov
Page 67 and 68: Ja alltså det är de som kommer hi
Page 69 and 70: av det sexuella, det svåra, det la
Page 71 and 72: om de sakerna.. . Jag tycker inte a
Page 73 and 74: 7. Teoretiska reflektioner I denna
Page 75 and 76: ett systemteoretiskt perspektiv. Va
Page 77 and 78: Modellen visar hur de olika våldsd
Page 79 and 80: det förekommit våld tenderar att
Page 81 and 82: Begränsad mångfald Avdelningen ha
Page 83: vi skall ta ett steg tillbaka till
Page 87 and 88: Referenser Acker, Joan (1990) “Hi
Page 89 and 90: Eriksson, Bengt G & Per-Åke Karlss
Page 91 and 92: Nilsson, Gabriella (2009) Könsmakt
Page 93: • Våldet ska benämnas • Kraft
show all

Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?