Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

elation till mängden av ärenden som är länkade till ”det gamla paradigmet”. Detta gör att
personalen ofta låser sig och undviker frågan om hur de kan arbeta med våld. Det är värt att
uppmärksamma att personalen har stor nytta av den arbetsstruktur de skapat för verksamheten
där olika möten och ärendedragningar skapar forum för att synliggöra och diskutera våldet.
Även de redskap de valt att använda (som kartläggning, ABUSE-index etc.) är viktiga för att
hålla våldet i fokus. Kvinnorna har även hjälp av att hänvisa till de gemensamma arbetssätten
och arbetsredskapen för att hävda sin ståndpunkt – och på så vis återknyta till betydelsen av att
uppmärksamma våld.
Det detta avsnitt visar är att kön, våld och makt länkas samman och får betydelse på
Avdelningen. Personalen ser på och upplever våld på olika sätt. Deras upplevelser och bedömningar
samspelar både med kön och med deras kompetenser. Som jag tidigare diskuterat utgår
männen från systemteoretiska perspektiv som gör att de tenderar att se och bedöma relationen i
första hand, och våldet i andra. Kvinnorna som däremot balanserar mellan olika perspektiv, där
det strukturella perspektivet är det som skiljer dem från männen, vill på ett annat sätt hålla
våldet i fokus – och när våldet glider undan reagerar de starkare än männen. Det blir männen i
personalgruppen som får ”rätten” att göra kunskapsanspråk. Männen intar en maktposition i
egenskap av att vara familjeterapeuter och systemteoretiker något som både ger dem en utbildningsmässig
status och även förenar dem i ett gemensamt synsätt vilket de tillsammans kan
hävda och därmed bli starka i. De intar dessutom en maktposition i egenskap av att vara män,
något som ger dem en normerande position i förhållande till kvinnorna. Kvinnornas olika
utbildningar bär inte samma status och de saknar gemensam teoretisk utgångspunkt, detta gör
att kvinnorna inte kan förenas i en gemensam tolkningsram på ett sätt som motsvarar männens
systemteoretiska grund. Kvinnorna använder dessutom ofta kombinationer av olika perspektiv
för att förstå våldet, något som också skapar en form av relativism i deras tolkningar. Sammantaget
blir kvinnornas förståelser svagare än männens även om de många gånger omfattar en
komplexitet som är viktig i arbetet.
I detta avsnitt blir det också tydligt att det är viktigt att förstå innebörden av könsstrukturer
och hur dessa påverkar oss på individnivåer är viktigt i arbetet med våld. Att kvinnor och
män förhåller sig till och införlivas i mannen som norm, något som gör att terapeuter måste
vara vaksamma på om säkerhet och vad våldet gör med dem som terapeuter, och att de därför
måste ta hjälp av och använda de redskap, rutiner och metoder som de har. Här är det viktigt
att notera att våld i nära relationer i sig är laddat och något vi gärna undviker att prata om (jfr
Eduards 2002; Hearn 1998). Betydelsen av att förstå innebörden av könsstrukturer och hur
dessa verkar på individnivå, exempelvis betydelsen av mannen som norm, har blivit tydlig i
både detta och föregående avsnitt. Jag kommer därför nu att övergå till att belysa hur personalen
ser på och tänker kring betydelsen av kön i verksamheten.
59