Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

Jag menar att dessa iakttagelser kan förstås i relation till att personalen arbetar i och
utvecklas med verksamhetens utveckling. Det är viktigt att ha förståelse för att utvärderingen är
genomförd vid en verksamhet som är i ett uppbyggnadsskede. Personalen utforskar och
utvecklar arbetssätt och metoder samtidigt som de arbetar med dem, detta är en styrka eftersom
de kan prova olika redskap och arbetssätt och utveckla dem löpande men det är också något
som påverkar utvärderingen eftersom personalen inte alltid har kunnat ge tydliga svar på hur de
arbetar i ett visst avseende eftersom de helt enkelt ännu inte kommit dit i utvecklingsarbetet.
Personalen tycks generellt sett uppskatta utvecklingsarbetet och möjligheten att påverka och
förändra sina arbetsformer, flera av dem understryker styrkan i att arbeta i en verksamhet som
ger utrymme för att diskutera och utforska möjliga arbetssätt. Utvecklingsuppdragen ger dem
också viktiga pauser från det kliniska arbetet med våld och ger dem möjlighet att ta några steg
tillbaka och få perspektiv på det arbete som de utför. Terapeuten Thore Langfeldt (2002)
diskuterar de slitningar som arbete med våld och våldsproblematik innebär och ställer sig tveksam
till om terapeuter skall arbeta heltid med våldsproblematik. Pauser från detta arbete är
viktigt för att få distans och för att kunna hålla kvar empatin och förståelsen för de klienter man
möter. Att personalen vid Avdelningen har ett delat uppdrag som gör att de inte bara arbetat i
ett direkt kliniskt arbete är således värdefullt, men det påverkar alltså också utvärderingen.
Personalen utgör en reflekterande arbetsgrupp som både i arbetet med våld och som en del i
utvecklingsuppdraget kommer att tala om och reflektera kring den verksamhet de är i och hur
den kan utformas. De blir också periodvis påtagligt upptagna av olika frågor som de ser som
angelägna att belysa, hantera och utveckla (i början av utvärderingsperioden var de fokuserade
på kartläggningen, i slutet på individuella kontakter och avslut).
Verksamhetens fortsättning och utveckling
När jag lämnade verksamheten och avslutade fältarbetet befann den sig mitt uppe i en rad av
förändringar. Året hade präglats av ekonomiska svårigheter för organisationen som helhet vilket
resulterat i en rad omorganiseringar som syftade till att effektivisera och spara. Processerna
kring detta låg utanför mitt utvärderingsuppdrag och jag följde därför endast förändringarna på
håll. En strategi för organisationen var dock att effektivisera enheter genom att bland annat slå
samman chefstjänster. För Avdelningen innebar detta i realiteten att de slogs samman med en
annan liknande verksamhet som haft huvuduppdraget att arbeta med kvinnor som lever i och
bryter upp från relationer där det förekommer våld. Chefen för den andra enheten kom att bli
chef för den nya verksamheten. Den avdelningschef som lett arbetet vid Avdelningen i
uppstartsskedet hade sedan tidigare beslutat att lämna chefsuppdraget. Utgångspunkten att
verksamhetschefen på sikt skulle arbeta halvtid i den kliniska verksamheten omförhandlades
och chefsuppdraget kom nu att bli ett administrativt heltidsuppdrag.
På kort tid hade alltså verksamheten både startats, byggts upp och sedan förändrats i sina
grunder, personalen stod inför att omorganisera och bygga om den verksamhet de just lagt en
grund för. Under den period som omorganiseringen diskuterades hade den struktur som varit
grundläggande och viktig på Avdelningen i form av olika möten med syftet att utveckla
metoder och arbetssätt successivt luckrats upp. Personalen reflekterade själva över hur de
numera kom för sent till eller gick tidigt från möten, hur de allt oftare ställde in viktiga möten
29