Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

Verksamheten erbjuder en dynamisk och följsam behandling där fokus riktas mot klientens
behov. Personalen arbetar på ett anpassningsbart sätt där utformningen av behandlingen aldrig
tycks vara skriven i sten utan alltid kan formas om i förhållande till klientens utveckling.
Mycket tid har lagts ner för att utforma olika behandlingsinslag som gruppbehandlingsverksamheterna
och formerna för kartläggningen och här har personalen en tydlig bild av vad
Avdelningen har att erbjuda. Det är sannolikt att de har ytterligare potential och stryka i de
individuella arbetsformerna där de under tiden för utvärderingen inte kommit lika långt i
arbetet med att tillsammans diskutera igenom och synliggöra arbetssätt och metoder.
Gruppbehandlingen i gemenskap och individuellt arbete i
ensamhet
Som en del i mitt uppdrag att utvärdera arbetet och utvecklingen på Avdelningen ingick att
kartlägga och förstå vilket arbete som faktiskt utfördes. Under den första perioden då jag vistades
i verksamheten och då jag gjorde ett antal intervjuer, funderade jag mycket kring vad det
kliniska arbetet innehöll och byggdes upp av. I denna första intervjuomgång lät jag personalen
prata om verksamheten och beskriva dess olika inslag. I personalens beskrivningar av verksamheten,
både i intervjuer och i informella samtal under observationer, intog
gruppverksamheterna en central roll. Både chefen, verksamhetsbeskrivningar och personalen
återkom till och lyfte fram gruppverksamheterna som centrala inslag, både när de pratade om
Avdelningen och vad de erbjöd och när de pratade om sin egen roll och sitt eget arbete.
I intervjuerna bad jag personalen beskriva hur de arbetade i olika ärenden och vad olika
behandlingsinsatser innehöll. Här framträdde gruppverksamheterna som innehållsrika och väl
planerade. I förhållande till dem fanns tankar om upplägget och innehållet, reflektioner kring
vad som fungerade bra och mindre bra, hur man kunde tänka kring uppstart och avslut osv.
När jag däremot bad personalen prata om hur de arbetade i enskilda ärendena var
beskrivningarna otydligare, mindre konkreta och mer tveksamma. Tydligt framgick att det inte
finns ett gemensamt arbetssätt för de individuella kontakterna utan att personalen arbetar på
olika sätt och utifrån olika modeller och utgångspunkter.
Att göra lika och att arbeta enligt samma modeller eller metoder ses inte som eftersträvansvärt
i det enskilda arbetet. Flera i personalen återkommer till att det kan vara en resurs och en
styrka att de har olika sätt att arbeta med och bemöta klienter, att klientens behov är det som
får styra hur arbetet läggs upp och flexibilitet styr arbetet:
Tina: Om man går in i en individuell kontakt, vad innehåller den, hur ser den
ut, vad jobbar ni med i den?
IP: Det tror jag är väldigt olika beroende på till vem man går. Jag tror inte
heller att man måste ha lika…
Innehållet i de individuella behandlingskontakterna är alltså både varierande och delvis ganska
odefinierade. Även omfattningen och intensiteten i de individuella kontakterna är varierande
och delvis oklar. De intervjuade berättar om att de träffar klienter olika ofta och intensiteten
bestäms av vad klienten behöver och kan, en gång i veckan, varannan vecka eller en gång i
månaden är intervaller som nämns.
26