Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

deltagare får utrymme att prata om hur veckan varit med fokus på våld, aggression, konflikter
som uppstått eller konflikter som man lyckats undvika. Terapeuterna är med och ställer följdfrågor
och fördjupar, de andra i gruppen lyssnar och får sedan reflektera. Andra timmen arbetar
de med olika teman (exempelvis våldets normaliseringsprocess, barnets upplevelse, pappa:
demon eller ängel, Triggare och tryggare, Familjeroller, Gränser och Kommunikation osv.).
Här kan de arbeta på olika sätt och bland annat används ofta bildterapi. Gruppen är sluten
vilket innebär att nya medlemmar inte tillkommer under terminens gång.
Gruppverksamheten för män består av max sex deltagare. Gruppen vänder sig till män
som har svårigheter att kontrollera ilska i relation till närstående, som är rädda för att används
eller har använt våld i nära relation och som själva har varit eller är utsatta för våld eller hot av
någon närstående. Gruppen är öppen vilket innebär att deltagare kan börja och sluta i gruppen
när som helst, gruppen har alltså inte ett visst antal gånger eller teman som arbetas igenom.
Gruppen träffas en gång i veckan om två timmar. Första timmen ägnas åt att alla får tala och
prata om veckan som varit. Fokus läggs på våld (hur har det sett ut med våld, känslor av
vanmakt, misslyckanden, vad har fungerat bra, vad är du nöjd eller missnöjd med etc.). Den
andra timmen ägnas åt olika teman men eftersom gruppen är en öppen grupp är innehållet
flexibelt.
Barnverksamheten tar emot barn och ungdomar som upplevt våld i familjen. Barngrupperna
har högst sex deltagare. Verksamheten har ett upplägg där gruppen träffas fem gånger
och arbetar med olika tema vid de olika tillfällena (Olika slags våld, Hur påverkas jag av våld i
familjen, Känslor, Skuld och ansvar, Mina behov). När barnen gått de fem gångerna erbjuds de
att gå ytterligare fem gånger, under vilka man pratar om samma saker en gång till. Utgångspunkten
och erfarenheten har varit att det är svårt att binda upp barn för långvariga behandlingsverksamheter
i grupp. Genom att dela gruppbehandlingen i två omgångar men jobba med
samma teman i de båda omgångarna läggs grunden för ett nytt och utvecklande samtal i den
andra omgången, men den första omgången anses vara tillräckligt om barnen inte vill fortsätta.
De individuella behandlingskontakternas utformning varierar på ett sätt som står i relation
till de olika kompetenser som finns inom personalgruppen. Personalen använder de behandlingsredskap
och metoder som de har utbildats i och har med sig sedan tidigare för att utforma
och arbeta i de individuella samtalen (ex. omnämns möjligheten att arbeta med bild och livslinjer,
systemiska perspektiv och traditionella stödsamtal). En gemensam utgångspunkt för de
individuella kontakterna är klienterna kan sägas ha två olika typer av behov, vilka personalen
skiljer åt genom att prata om enklare stödsamtal eller mer traditionella och fördjupande
behandlingsinsatser.
Målet för verksamheten är att erbjuda flexibla och anpassningsbara behandlingsformer där
komplexiteten i olika ärenden kan fångas upp. De olika behandlingsinslagen med möjlighet till
både individuell- och gruppbehandling kan kombineras, avlösa varandra och anpassas till
utvecklingen i enskilda ärenden. En intervjuad säger exempelvis att Avdelningens styrka är att:
… Vi kan ju arbeta med en kvinna individuellt och en man individuellt och det
blir inget mer. Men det kan också bli så att man längre fram jobbar med dem
som par. Eller att man kan jobba med dem som föräldrar att de inte är ett par
men för barnens skull. Det [verksamhetens helhetsgrepp] öppnar upp för att
skräddarsy en behandling…
25