Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet
Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet
Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
6. Könade möten, könad behandling<br />
Betydelsen av att förstå innebörden av könsstrukturer <strong>och</strong> hur dessa verkar på individnivå,<br />
exempelvis betydelsen mannen som norm, har blivit tydlig i de båda föregående avsnitten. Jag<br />
kommer nu därför att övergå till att belysa hur personalen ser på <strong>och</strong> tänker kring kön i verksamheten.<br />
Jag börjar med att visa hur personalen inte diskuterat vad kön betyder samtidigt som<br />
de ändå beaktat kön när de utformat verksamhetens struktur. Sedan visar jag hur personalen<br />
tänker kring betydelsen av klienternas kön <strong>och</strong> fördjupar sedan denna diskussion genom att<br />
belysa olika funderingar som personalen har om hur könstillhörigheter påverkar deras roll som<br />
terapeuter. Därefter visar jag hur kön aktualiseras för personalen i vissa särskilda situationer <strong>och</strong><br />
hur personalen som vill problematisera betydelsen av kön ändå tenderar att organisera verksamheten<br />
i förhållande till kön.<br />
Att behålla perspektiven<br />
Det finns som jag nämnt tidigare olika gruppverksamheter vid Avdelningen <strong>och</strong> i arbetet med<br />
dessa blir kön en framträdande aspekt. De två mest omfattande gruppverksamheterna är<br />
kvinno- <strong>och</strong> mansgrupperna som riktar sig till män som utövat våld <strong>och</strong> till kvinnor som utsatts<br />
för våld. Dessa grupper leds av två terapeuter, i båda fallen utgörs paret av en man <strong>och</strong> en<br />
kvinna. Det finns också barngrupper vilka leds av två kvinnor.<br />
När jag frågar personalen hur de valt att organisera arbetet med grupperna visar det sig att<br />
kön inte varit någon uppmärksammad aspekt när de avgjort vem som tagit ansvar för att<br />
utveckla <strong>och</strong> leda de olika gruppbehandlingarna. Diskussionerna om kön <strong>och</strong> om dess betydelse<br />
för gruppsamarbetet har varit få. En av gruppintervjuerna, där två av kvinnorna resonerar kring<br />
hur personalgruppen bestämde att ledarna för mans <strong>och</strong> kvinnogrupperna skulle vara en man<br />
<strong>och</strong> en kvinna, ger exempel på detta:<br />
IP1: Från början så diskuterade vi att ha en manlig <strong>och</strong> en kvinnlig ledare i<br />
mans- <strong>och</strong> kvinnogruppen…<br />
IP2: Alltså vi har nog inte egentligen diskuterat det så himla mycket, jag har<br />
inte så jättestarka minne av det. Jag tänker på när vi delade upp det här med<br />
grupper så var det ju vad vi var intresserade av, <strong>och</strong> vi var väl alla rörande<br />
överrens om att det skulle vara bra med en man <strong>och</strong> en kvinna i båda<br />
grupperna, jag har inget minne av att….<br />
IP1: Det var ett aktivt beslut i alla fall… Det hade varit väldigt lätt att ta två<br />
kvinnor till kvinnogruppen eftersom det ser ut som det gör rent<br />
personalmässigt. Så det var ett aktivt beslut att göra som vi gjort…<br />
IP2: Men vi hade inga större diskussioner kring det…<br />
IP1: Det har vi inte haft, nej vi har inte haft gensufrågan på bordet på något<br />
väldigt aktivt sätt…<br />
Personalen har alltså inte diskuterat innebörden av gruppterapeuternas kön men har ändå haft<br />
någon form av outtalade eller förgivettagna uppfattningar om att kön betyder något, vilket<br />
påverkat hur de valt att organisera verksamheten. Det visar sig i intervjuerna att en utgångspunkt<br />
var att det var bra om män <strong>och</strong> kvinnor tillsammans ledde arbetet i mans- respektive<br />
60