Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

FN och Isdal definierar våld som mer än bara fysiskt. FN talar om våld som resulterar i fysisk,
sexuell eller psykisk skada, Isdal om maktmissbrukande handlingar som skadar, smärtar,
skrämmer eller kränker. Medan FN på ett påtagligt sätt utgår från ett könsmaktsperspektiv och
talar om mäns våld mot kvinnor, är Isdal öppnare i sin tolkning. Isdal är förhållandevis könlös i
sitt språk och bara ”den andra personen” indikerar ett femininum i texten – här är värt att
notera att det är i förhållande till den våldsutsatta parten som han använder den feminina
beteckningen. Isdals definition är utöver detta fri från att tala om män och kvinnor och hans
definition omfattar flera olika former av våld utöver fysiskt våld, våld är handlingar som
”skadar, smärtar, skrämmer och kränker”. Genom att sammanföra FNs och Isdals definitioner
hamnar grundantagandena i en bred definition av våld som inte bara omfattar fysiskt utan även
exempelvis psykiskt och materiellt våld. De kommer också att omfatta en bred målgrupp där ett
strukturellt könsmaktsperspektiv är en central utgångspunkt men där Isdals könsneutrala
utgångspunkt öppnar upp för möjligheten att inkludera andra våldsrelationer än mäns våld mot
kvinnor. Här läggs således en central grund för att förstå våldet och de målgrupper som Avdelningen
riktar sig till som komplexa. Till skillnad från det traditionella sättet att arbeta med våld
i nära relationer där fokus tydligare sätts mot mäns våld mot kvinnor, är utgångspunkten på
Avdelningen att våld och våldsrelationer är komplexa företeelser och att det inte går att tala om
våld i nära relationer som att det alltid handlar om mäns våld mot kvinnor.
Med utgångspunkt i FN:s och Isdals definitioner har ett antal grundantaganden om våld
och hur våld skall förstås formulerats för verksamheten. Dessa antaganden definierar och
konkretiserar hur våldet kan förstås och skall utgöra en gemensam utgångspunkt för personalen.
Den komplexa förståelsen av våld sammanfattas som:
”Våld kan förklaras utifrån många olika perspektiv. Det är ett individuellt,
relationellt, strukturellt/genus, kulturellt och samhälleligt problem.
Komplexiteten bör beaktas för att fånga problemet i sin helhet. Både i fråga om
kunskapsbas (vetenskaplighet) och insatser skall motsvarande helhetssyn
eftersträvas. För att våld skall upphöra måste man arbeta med detta på flera
nivåer”[fetstil i original].”
Genom att markera ”helhetssyn” på ett tydligt sätt betonas det som är en grundläggande
utgångspunkt för Avdelningens verksamhet, nämligen att arbetet med våldet alltid skall präglas
av att olika perspektiv tas i beaktande. Med detta som utgångspunkt förklaras vidare i grundantagandena
att arbetet med våld behöver inkludera tre olika nivåer. Det skall vara förebyggande
för att uppkomsten av våld skall minska. Det behöver upptäcka våld och möjliggöra
förändring för att på så vid förhindra att våld upprepas. Det krävs även organisation för och
samarbete mellan olika aktörer, professionella såväl som frivilligorganisationer för att lyckas. I
förhållande till dessa nivåer kan noteras att Avdelningens arbete ingår i ett större sammanhang
inom socialtjänsten och att Avdelningens uppdrag i första hand omfattar att upptäcka våld och
möjliggöra förändring samt verka för samverkan mellan olika organisationer.
I grundantagandena fördjupas definitionen av våld på olika sätt, bland annat förklaras att
”Våld är i grunden en oacceptabel handling som man måste ta avstånd från och arbeta
emot. Detta gäller även det våld som utövas i ’det godas namn’”. Man menar att våld alltid är
en ”valbar handling som har alternativ, och som alltid är utövarens ansvar”.
Våld är ”skadligt för alla inblandade, och bör alltid beaktas som en säkerhetsrisk” [alla fetstil
32