Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

ingen pekar på. Det är möjligt att det är angeläget att i kommande utvärderingar ta fasta på
organisationsperspektivet och belysa både frågor om omorganiseringars effekter samt om
Avdelningens placering i organisationen och samarbete med andra enheter.
Denna utvärdering tar inte heller fasta på barnperspektivet i någon större utsträckning
utan fokus har riktats mot hur de olika förståelser av våld som används kommer i konflikt med
varandra och hur våldet tenderar att glida undan. Barnperspektivet är dock ett angeläget
perspektiv att följa upp och en aspekt är att undersöka hur detta står i relation till den konflikt
som finns mellan exempelvis strukturella och systemteoretiska perspektiv samt mellan hur
kvinnor och män kommer att uppfattas, tolkas och synliggöras i en verksamhet som denna. För
kommande utvärderingar menar jag även att det finns ett värde i att rikta sökljuset mot de
målgrupper som besökt verksamheten och som fått stöd och behandling där. Avdelningen har
en mångfacetterad målgrupp och arbetar på ett nytt sätt med våld i nära relationer, det finns ett
stort värde i att utvärdera hur olika målgrupper uppfattar den hjälp de erbjudits och fått. I en
utvärdering av detta slag kan det vara värt att inkludera personer som både avbrutit och avslutat
behandling, på så vis kan även kritiska röster fångas – vilka är viktiga för att utveckla
verksamheten.
Det värt att uppmärksamma att utvärderingen har gjorts när verksamheten är relativt
nystartad och är i ett uppbyggnadsskede, utvärderingen skall därför förstås som en del i ett
utvecklingsarbete där syftet är att förstå, begripliggöra och vidareutveckla verksamheten. Jag
kan inte nog understryka att min bedömning är att det arbete som utförs vid Avdelningen är ett
kvalificerat och professionellt arbete av yttersta vikt. Den problematik utvärderingen pekar på
belyser just vikten av deras arbete, eftersom utvärderingen med största tydlighet visar att våld är
komplext och svårt att arbeta med, att det tenderar att glida undan och osynliggöras om vi inte
håller fokus på och riktar tydliga insatser för att arbete med det.
Några avslutande reflektioner
En av de viktigaste kunskaperna som denna rapport genererar är hur svårt det är att i praktiken
arbeta inom områden där processer som handlar om kön, makt och våld aktualiseras eftersom
de bär laddningar och motsättningar, något som gör dem extremt svåra att hantera. Erfarenheter
från andra liknande verksamheter tyder på att konflikter lätt splittrar personalgrupper och
försvårar både arbetet och arbetsplatsens relationer. På den aktuella Avdelningen har personalgruppen
inte splittrats, men däremot stannat av i sin arbetsutveckling och många gånger tystnat
kring dessa frågor.
Att våld, makt och kön är ett område som berör och upprör har diskuterats av flera
forskare (ex. Eduards 2002; Nilsson 2009; Steen 2003; Wendt Höjer 2002). Steen (2003) talar
om ett ”slagfält” när hon beskriver kunskaps-/forskningsfältet som tar sig an frågan om mäns
våld mot kvinnor. Hon menar att det finns olika förståelser av våld och våldsrelationer och att
dessa kommer i konflikt med varandra. Hon menar också att den dominerande tolkningen
inom forskningen och kunskapsproduktionen är den strukturella och i feministisk teori
grundande förståelsen, där mäns våld förstås som relaterad till och en konsekvens av maktordningen
mellan kvinnor och män. Denna rapport tyder dock på att den strukturella tolkningen
utmanas i praktiken och att den inte nödvändigtvis är lika dominerande och självklar där, som
83