Våldets komplexitet och gamla paradigm - Lunds universitet

om de sakerna.. . Jag tycker inte att vi har fastnat i det uppdelat så manligt
kvinnligt traditionellt…
Det faktum att Avdelningen börjat arbeta med en traditionell gruppindelning där kvinnor och
män särskiljs och där kvinnorgruppen är inriktad på kvinnor som utsatts för våld och där
mansgruppen i första hand är för män som utsatt andra för våld, försvaras av personlen på olika
sätt. De pratar om att verksamhetens uppdrag var utformats/definierat på detta sätt, de talar om
tid och utrymme och de pratar om vad som är tryggast att starta i för dem. En av kvinnorna
pekar också på att det traditionella är ett sätt att få deltagare i grupperna, att alternativa grupper
skulle göra det svårt att få klienterna intresserade av gruppverksamheterna (något som är svårt
nog redan).
Jag tänker att man behöver jag tror att vi ser att vi har lite olika infallsvinklar
och att vi behöver ha det för att det är.. Om man tar och tittar på, det är väl
inte så konstigt att man börjar traditionellt man behöver inte göra allt till det
svåraste. Och jag tror att det är inte så lätt att få folk att välja att gå i grupp inte
män inte kvinnor inte barn, även om vi vet att det är bra och det leder till bra
resultat så… Men det är svårt att få med dem, skulle vi utmana ännu mer så
kanske det skulle bli ännu svårare.. det gäller nog att det, att det känns som det
är väletbalerat och känns som det får ett bra omdöme för att kunna laborera
vidare…
Att fullt ut tänka i nya banor och använda tanken om våldet som komplext är alltså inte helt
enkelt även om personalen öppnar upp för möjligheten. Jag menar att en anledning till detta är
att de trots allt har tydliga grupper av kvinnor som varit utsatta för våld och tydliga grupper av
män som utövat våld. Även om dessa grupper inkluderar kvinnor som har erfarenhet av att ha
utövat våld och män som utsatts för våld, finns ändå en åtskillnad mellan att ha varit mer eller
mindre utsatt eller mer eller mindre utövande. Detta skapar ett behov av de grupper som finns.
Andra aspekter i förhållande till gruppverksamheterna som finns är att det inte varit helt enkelt
för personalen att få klienterna att vilja gå i gruppbehandling – något som kan få dem att
reagera med trötthet på min tanke om nya eller andra grupper – det är svårt nog ändå som
Helene påpekar ovan, att man inte kan utmana hur mycket som helst. Ytterligare en aspekt är
att de gruppverksamheter som finns, särskilt mansgruppen, öppnar upp för samtal om mäns
erfarenheter av att själva har varit utsatta för våld. Det är alltså inte vattentäta skott mellan vad
en gruppverksamhet kan innehålla och inte.
Sammanfattande analys
Jag har i detta avsnitt belyst hur frågor om kön aktualiseras i arbetet på Avdelningen samtidigt
som könsaspekter inte varit centrala för personalen att förhålla sig till när de utformat arbetet.
Kön har använts för att undvika splittring och polarisering mellan olika perspektiv i personalgruppen.
Könsolikhet i arbetet med de könsseparerade gruppverksamheterna för kvinnor och
män blir något som antas motverka risken för splittring i personalgruppen och säkra synen på
det komplexa våldet och utgångspunkten i nya paradigm. Personalen har dock inte haft mer
fördjupande diskussioner om vad kön innebär i arbetet eller i mötet med klienten. När personalen
pratar om kön visar det sig att de har både erfarenheter av och tankar kring att kön får
70