johan nordlander norrländskt skolliv

100 NORMAN EFTER VISITATIONEN.
Johan Johanssons krog- till en sammanstötning mellan de båda
männen. Denna började därmed, att Uhrström frågade organisten,
varför han vägrat honom dansen. Organisten svarade,
att han gjort det, emedan Uhrström ingen ärlig karl vore,
förrän han det beviste. Uppå sådant svar hade mönsterskrivaren
kastat efter honom med bägaren, dock utan skada, varvid
organisten åter förgripit sig på honom och sagt: Du kastade
som en skälm och hundsfott! Då Uhrström härvid frågade,
om han då vore en skälm och ingen ärlig karl, hade
organisten svarat honom: »Ja, utan exciis äst tu en skälm och
hundsfott».
Uhrström yrkade för rätta, att organisten skulle bevisa sina
beskyllningar eller ock stå sitt strait', ty äran vore honom kärare
än livet. Med rektors och två andra personers attester
styrktes, att organisten vägrat spela för Uhrström. Spelmannen
kunde icke heller neka för sina ord till honom; men att
han ej velat spela för honom, hade sina orsaker. Organisten
sade, att han förut esomoftast spelat och velat spela för honom,
men Uhrström hade ratat hans spelande, varav han på
sistone intet kunde spela för honom. Men eljest visste han
med honom intet annat, än det gott och ärligt var. Organisten
slapp med böter av 3 mark s. m.
På våren 1688 levde Norman en tid i den glada tron, att
han genom ett kungl. brev av d. 20 december föregående år
äter blivit insatt i rektorstjänsten. När magistraten en dagvar
gången från rådstugan, kom han nämligen jämte Uhrström
och begärde, att den ville åter stiga på rådstugan. Magistraten
var nog tillmötesgående att göra honom till viljes. Inkommen
på rådstugan, höll Norman nu en »lång oration», tackandes Iv.
Maj:t, som behagat honom behålla vid hans funktion och fulla
lön. Av fruktan för Iv. Maj:ts onåd ville han nu tillträda sitt ämbete
och anhöll, att magistraten ville låta tillsäga mag. Forzelius,
att han skulle inrymma honom (Norman) i skolmästargården.
Normans glädje var emellertid vida större, än det kungl.
brevet gav anledning till. Enligt detsamma hade han besvärat