johan nordlander norrländskt skolliv

•••hbhhhmhbbshhmhhbhbhhsshmb
osi lärarna i allmänhet. 37
medelmåttiga kunskaper i teologiens huvudpunkter, grekiska
språket samt dialektik och retorik.
Men med lärarnes lärdom var det nog alltsom oftast ganska
klent ställt, emedan lärda män ej alltid stodo att få. Man
fick därför ofta nöja sig med skolgossar, som nyss slutat skolan,
och bland »hörarne», som kollegerna ofta kallas, voro nog
en och annan sådan. I Piteå finner man emellertid bland
lärarne flera prästmän, än man kunde ha väntat i en så avlägsen
landsända. Rektor Norman, en huvudperson i denna
skildring, var nog mera än de andra i besittning av lärdomsmeriter:
han var präst och magister, hade studerat i Abo
och Uppsala och även utrikes — så får man väl tolka hans
yttrande om hans »perigrinationer» —, han lät ock gärna folk
höra sina testimonier; och dock befanns han vid en visitation
för klen i lärdomen. Då kan man ana, att det var klent
ställt även med de andra i detta avseende.
Att lärarnes ekonomiska ställning var mycket klen, var en
klagan, som titt och ofta uppstämdes från lärarnes sida och
som nog ock torde ha överensstämt med verkliga förhållandet.
Om man får tro pigan Malen Ersdotter ifrån Lill-Piteå,
måtte läraren Domimis Erich Larsson Nascanius haft det mycket
svårt i detta avseende. Hon hade nämligen tagit tjänst hos honom,
men ej uttjänt sitt år utan olovligen lupit ur tjänsten. Lagförd
av sin husbonde härför, försvarade hon sig inför rådstuvurätten
därmed, att hon hos honom »svultit och frusit».
Då pigan ej kunde bevisa detta och ej heller ville vidare inträda
i sin tjänst, blev hon år 1655 dömd att tillställa husbonden
den årslön, han henne stadgat, efter stadens sed 6
daler k. m., och stadgepenningen därtill med.
Lärarnes löneinkomster voro synnerligen både små och växlande.
De utgjordes uteslutande av anslagen tionde och av
djäknepenningar. Med 1649 års skolordning hade den åsikten
gjort sig gällande, att skollärarn e skulle avlönas av kronan,
°ch en underhållsstat beviljades. Men denna befanns snart
lör dryg, för att riket skulle gå i land därmed. Därav följde
ai ' 1652 en avknappning av lönerna, som var högst kännbar.