johan nordlander norrländskt skolliv

Oil LÄRARNA I ALLMÄNHET. 55
inför rätta, emedan missförståndet »av skvaller och löst tal
flyters. Även sattes ett Aite av 40 mark att till stadskyrkiobyggnaden
utgivas av den, som framdeles med ord eller gärning
bröte överenskommelsen, i vilket fall ock denna aktion
skulle öppen stånda.
En annan svaghet hos lärarna var deras benägenhet att trotsa
den världsliga myndigheten och därvid gärna åberopa sina
prästerliga privilegier. I följande historia finna vi exempel
på en vanvördnad mot en landshövding, som väl skulle vara alldeles
otänkbar i våra dagar.
Under häradstinget i Piteå i mars 1675 hade landshövdingen
beslutat att en söndag bevista gudstjänsten i Nya staden,
och prosten hade ämnat, att collega schölte Johan Granham-
Hiar därvid skulle predika. Under förhandlingarna hade emellertid
denne sistnämnde visat uppenbar ohörsamhet emot landshövdingen.
Att denne också känt sig stött därav, synes av
den omständigheten, att lian med stadsskrivaren sände bud
till kollegan, att han icke längre begärde honom till predikans
hållande nämnda dag för det förakt, han tillfogat landshövdingen
genom att icke uppkomma i socknestugan. Granhammar
mottog emellertid underrättelsen på ett sätt, som nödgade
landshövdingen att till rätten sända en skriftlig inlaga
därom. När hälsningen framförts, hade Johan först svarat:
: Ja, jag tackar herr landshövdingen, som behagar skona mig.
^ag kan väl vara det onere förutan.» Kommen till dörren;
hörde stadstjänaren Herr Johan ytterligare säga de orden:
^lan skall ej kasta pärlor för svin.» Landshövdingen yrkade,
a tt han måtte plikta härför och i synnerhet för det senare
grova och skymfaktiga yttrandet om hans person, varigenom
han hade liknat honom vid ett oskäligt djur.
Herr Johan kunde icke neka att ha fällt dessa yttranden
sy id det han satt och mediterade sin predikan, havandes con-
Ce ptet framför sig»; men han nekade alldeles att ha gjort det
e mot landshövdingen eller honom till despect för det han fick
Gerhild om predikan. Han tillbjöd sig även att avlägga sin
P( 1 däröver, varmed landshövdingen lät sig nöja. I den ed,