johan nordlander norrländskt skolliv

150 NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN.
med de barn, som varit under hans information, Rektor
själv ursäktade sig ock samtidigt för beskyllningarna ock tog
Gud till vittne, med vad Hit han drivit ungdomens studier,
varjämte han begärde Consistorii beskydd emot sina missgynnares
illvilliga förföljelse.
Landshövdingens anslag väckte oro i Bottnen, ty trots allt
ville man behålla sin skola. Borgmästare och råd såväl i
Piteå som i Luleå gjorde också vad de kunde till den ändan.
För större commoditets skull önskade de behålla skolan och
anhöllo i en skrivelse, att konsistoriet måtte behjärta deras skäl,
då de hoppades, att landet (d. v. s. landskapet) skulle få
hugna sig åt det kungl. benefìcio.
Redan innan denna påstötning kom, hade konsistoriet d.
30 aug. 1693 vidlyftigt och med allt eftertryck bemött landshövdingens
skrivelse, vilken av detsamma karakteriserades
såsom omild. Aldrig hade enligt konsistoriet någon anklagat
alla docentes för nacklässighet, utan det var blott rektor
Nordin, som vintern därförut angivits, och då hade konsistoriet
vederbörligen påmint honom om hans skyldighet. Att i
Piteå vore få lärjungar, bestreds ej; men därtill vore ej prœceptores
skulden, utan det berodde, såsom socknen ofta intygat,
på skolans transport till nya staden. Efter denna vore
det nämligen ej längre så bekvämt att föra matsaker till
barnen som förut. Till gamla staden hade föräldrar kommit
var kyrkodag och då kunnat förstärka matförrådet åt de
studerande barnen. Yid kyrkan hade föräldrarna ock haft
sina egna hus, så att de sluppit leja sådant, och där hade
de ock kunnat hålla sitt eget folk till barnens skötsel. 1 Denna
paucitas (fatalighet) förorsakades således icke av prœceptorerne
utan av dem, som voro rådande över sina barn. För
övrigt hände det, heter det vidare, såsom ofta vid akademien
och annorstädes, att de lärdaste män plägade hava minst
disciplar till talet. Ringheten berodde ock därpå, att classis
infima och den därför anslagna lönen transfereråts till Umeå.
1 Skolbarnen hade således bott i de avlägset boondo böndernas kyrkstugor
på kyrkvallen.