johan nordlander norrländskt skolliv

OM LÄRARNA I ALLMÄNHET. 53
som stadens välmenta uppsåt och tankar i detta mal ett gott
rum lios sig- finna låtit ocli hellre velat bliva kvar hos dem
i Piteå än mottaga anbudet ifrån Luleå. Herr Samuels fråga
om lönen ansåg man visst överflödig; man hade aldrig trott,
heter det, att någon skulle föra det i tvivelsmål, som i
biskopens egen presens blivit slutet uti en allmän rådstuga,
nämligen att betala honom 150 daler k. m. årligen, pastoralia
alldeles ograverade. För att vara säkra 0111 att behålla honom
beslöto de emellertid nu att höja lönen och årligen giva honom
180 daler k. 111. i lön, halvparten på våren och den andra juletid.
— Är 1705 omtalas sal. S. Horthelii efterleverska,
hustru Anna Månsdotter.
Lärarnes flit synes här och var ganska ofta hava lämnat
litet övrigt att önska. Staden Luleå begärde en gång pä
denna tid hos konsistorium att bliva kvitt sin skolmästare,
•»soni trötter är med skolan» och i sitt leverne ej förhölle sig,
som honom borde. På det sättet skulle de kunna bekomma
en annan, menade de, som vore skickeligare. Xonsistormm
ville emellertid, att stadsborna skulle hava medlidande med
honom — Marcus Erici var hans namn — och söka förekomma
det, som honom kunde förorsaka till oskicklighet. I sinom
tid skulle han väl bliva ihågkommen, när någon ledighet
yppade sig, som kunde hålla honom — ifrån stort umgänge.
Jockmock torde icke utan skäl ha ansetts för en för honom
lämplig ort, ty dit blev han senare skickad.
Även i Torneå förspordes vid samma tid klagomål över
stadens pœdagogus Dn. Halsius, vilken i synnerhet av stadens
borgmästare anklagades för »oflitighet» i sitt ämbete. Pastor
i Ö. Calix hade hösten 1662 fått konsistorii uppdrag att rannsaka
härom. När detta skett och berättelse inkommit till
konsistorium, beslöt detta att till Halsius skriva ett brev
»led »skarp förmaning, att lian gör sitt ämbete fliteligen icke
a llenast till informationen utan ock till disciplinen». I brevet
hides honom ock på hjärtat, att han med borgerskapet skulle