johan nordlander norrländskt skolliv

NÄR SVÄRDET HÄNGDE ÖVER SKOLAN. 149
transportera Piteå trivialskola till Umeå. Biskopen var dock ej
med om detta förslag: lian menade, att ingen fara vore med
skolan.
Den klagoskrift rörande skolan, som landshövdingen insänt
till regeringen, skickades i jan. 1694 av konsistoriet till prosten
Esaias Graan i Luleå med anmodan till honom att pä ort
och ställe rannsaka om förhållandena och därom insända relation.
Uppdraget utfördes mera snabbt än grundligt. Redan
en månad senare var prostens berättelse i konsistoriets händer,
och ett kort referat av denna inflyter i protokollet. Prosten
nämner först, att vid hans ankomst var väl schohcbetj änte
någon häpenhot påkommen; men när han begynte föreställa
dem saken, hade mesta parten beropat sig på Gud och sitt
samvete, huru de sina tjänster förestått, och sagt sig vilja
stånda till svars inför sin Gud, sin konung och sina andliga
övermän. Om Petrus Turdin och Nicolaus Fabricius yttrar
sig prosten särskilt och säger, att de ingalunda varit försumliga.
Han hade själv examinerat deras disciplar och funnit
dem som de andra av tämmeligen vackra profeeter.
Med anledning av denna berättelse yttrade biskopen, att
ehuru prosten icke velat utlåta sig, syntes likväl, att han
odelat fliten» (d. v. s. i avseende på fliten skurit alla lärarne
över en kam), efter han ej nämnt vare sig rektor Nordin eller
en annan vid namn Bäckman. Över den förres naeklässighet
hade borgarne i Piteå klagat, och konsistoriet avlät nu - en
skriftlig uppmaning till dem att inkomma med viss berättelse,
huru han förut skickat samt då skickade sig i sitt
leverne och vid barnens information. Borgarna komma också
snart med sitt svar, vilket tyder på svåra förseelser hos rektorn
men ock på mycket överseende hos dem själva. De medgiva,
att han i förstone, när han dit kom, varit något felaktig,
men höllo före, att han senare bättrat sig. I början
hade han, heter det, varit mycket fattig och måst mången
om bröd anlita. Hans besökande blev därför av många illa
uttytt. Men sedan hade de intet att beskylla honom för,
utan, så vitt dem veterligt vore, hade han gjort sin flit