johan nordlander norrländskt skolliv

164 DJXRNARNE.
ordning och aga med sina disciplar i skolan, än att de läte
sådant lieligt, privilegierat och publique hus bliva och vara
en rövarekula, honom och hans med-kolleger till ingen ringa
skam, förakt, eftertal och åtlöje samt påföljande hårda ansvar
med tiden lios den allernådigste höga överheten etc. För sin
person kunde han sig skäligen excusera, då han på den tiden,
då detta skulle ha skett, legat mäkta illa sjuk, varför han
icke kunnat veta, vad som i skolan passerade eller för händer
hades vidare, än vad som sedan förebragt och klagat blivit.
Ehuru den klagande änkan, som hastigt blivit sjuk, ej var
närvarande, företogs saken dock, på det att tillstädes varande
vittnen ej måtte onödigtvis ofta därutinnan besväras till staden
och änkan ej skulle kunna klaga, att ingen rätt vederfores
henne, äntligen ock på det att skolan och besynnerligen de
i klagoskriften nämnda gossarnes föräldrar icke längre skulle
behöva sväva i ovisshet om sakens rätta sammanhang och
sina kära barns antingen brottslighet eller oskyldighet.
Rector Scholœ tog därefter åter till orda och utförde »med
ett långt tal», huruledes gossarnes egna föräldrar i detta fall
icke vore sina barns målsmän, som borde svara till denna
eller (där eljest några skulle förövas) andra excesser uti eller
utom skolan, så länge de vore sina praeceptorum information,
disciplin och uppseende undergivne, utan sådant komme nu
endast och allenast honom till, vilken skolan vore förtrodd
att, tillika med de andra med-collegis, se däruppå, huru skolan
måtte bliva väl förestådd och hans underhavande gossar både
till information i skolan så väl som ock eljest dessemellan
förande leverne tillbörligen och försvarligen inför Gud, höga
överheten, deras föräldrar och andra vederbörande upptuktade,
jämväl handhavda och försvarade, besynnerligen emot en sådan
grov och svår dem påförd beskyllning. Innan de, som utgivit
attesten, finge den edeligen verificera, hade rektor en
hel del saker att framhålla och ville bl. a., att de måtte åtvarnas
att sig väl betänka, på vad de ville göra sin ed, och
särskilt om de kunde säga i sitt samvete, att mannen var den
gången så illa hanterad av gossarne, att han därav blivit död.