johan nordlander norrländskt skolliv

1HTEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. 7
parera utan redau gjort sin räkning till konsistorium; borgmästare
och råd hade intet därmed att göra, menade han.
Med anledning härav anhöll skolmästaren Mag. Nicolaus Norman
om borgmästares och råds assistens på det att med skolans
uppbyggande och dess förfärdigande ej måtte fördröjas. Rätten
torde ansett, att Granhammar vid stämningens delgivande
yttrat sig litet vanvördigt. Enligt stadstjänarens berättelse
skulle han nämligen ha sagt: Ha fra de flyttiat skolan därifrån,
så måge do själfva henne oppsättia !
Om rektor ej brydde sig så mycket om skolans angelägenheter,
så lago lians egna honom så mycket mera om hjärtat. Redan
på denna tid fordrade regeringen, att staden skulle bestå
skolmästaren bostad. Ar 1655 hade också staden för 600
daler k. m. köpt en gård för skolmästarens räkning. 1 Denna
hade emellertid gått upp i lågor vid den allmänna branden.
Detta förklarar, huru rektor Norman år 1676 kunde begära
skolmästare-hyra för de två föregående åren, nämligen 30
daler om året. Rektor erhöll en assignation å 28 daler
k. m. att genast bekomma av borgaren Erik Hindersson.
Aret därpå begärde han att få, vad som återstod på tre års
hyra, och betalning lovades honom genom invisning på rådman
Jon Andersson.
Ar 1675 d. 3 maj uppträdde rektor Norman för första gången
inför Piteå rådstugurätt, där han sedan allt intill döddagarna
skulle utkämpa så mången het dust. Nu gick det
emellertid helt fredligt till väga. Först proponerade han nu om
skolmästaregårdens transportation ifrån den Gamla till den
Nya staden. På det förra stället hade han själv köpt sig en
1 Med betalningen gick det dock mycket långsamt. Aret efter köpet bogarde
säljarens son, högliirde M:r Oluf Lidman, att av rådstugurättcn få veta,
vilken som skulle svara honom för köpesumman. Rätten ville dä ej ge något
svar härå, men lovade, att de 100 daler, som året förut beviljats på rådstugan,
skulle strax avläggas (d. v. s. erläggas). Man hade ett svagt hopp att genom
landshövdingens ingripande fä hjälp ifrån Skellefteå; men när denne sedan
talade med allmogen i denna socken om saken, iick han ett avböjande svar.
Skälet var bland annat det, att Skellefteå-borna ville själva söka sin egen skola
»ti Skellefteå,