johan nordlander norrländskt skolliv

26 SKOLANS INSPECTOR PROSTEN OLOF (IRAAX.
de velat utföra arbetet för att förtjäna sig »utlagspenningar» j
{reda penningar till sina utlagor), men prosten Graan hade
mäkta hårt förbjudit dem att fullborda arbetet. En söndag
hade han stämt en sockenstuga samt där själv kommit in till
allmogen, varvid han begynt tala om fånghuset, med vars
läge han ej var belåten. Det fölle honom mycket svårt och
emot, sade han, att det skulle uppsättas på kyrkovallen, och
han hade därom skrivit till K. M:t samt väntade innan kort
svar, att det byggda skulle nedertagas och sedan alldeles I
därifrån flyttas. Allvarligen och med maledielser hade han
därför förbjudit arbetskarlarne att fortsätta byggandet samt
lovat dem att själv svara för allt eftertal och hålla dem skadeslösa.
Läns- och tolvmän samt gemene allmogen intygade ock detta.
Arbetskarlarne bådo nu att bliva för straft' och böter förskonta 1
och att prosten måtte därom tilltalas. Men det lyckades ej. j
Bomstolen menade, att de hade bort giva prostens förbud vederbörande
till känna och förfråga sig, innan de så tvärt upphörde
med arbetet. I anseende till männens enfald och oförstånd
sluppo de emellertid med 40 mark s. m. tillhopa. Prosten
kom vida billigare undan. Då rummet för byggnaden »uttomtades»,
hade han varit belåten med platsen, men att han i
senare kon tram andera t landshövdingens förordning, ursäktades i
därmed, att han gjort det »obetänkt och merendels av ålder- i
domssvaghet».
Prosten Graan inlämnade sedan till landshövdingen en depraicationsskrift,
vari han bad om tillgift för sitt grova för- !
seende att lägga sig emot landshövdingens förordning om fängelsets
byggnad. Landshövdingen lät ock nåd gå för rätt.
På tinget i mars 1688 lät han uppläsa samma skrift och tillkännagav
samtidigt, att han av kristelig kärlek efterskänkte
sin rätt. På kyrkoherdens vägnar tackade därvid tolvmännen
hans excellens därför på det ödmjukaste.
Synnerligen egenmäktigt och nyckfullt betedde sig prosten
i ett mål, som vi i det följande vilja referera.
En lös kona, Lisbetta Nilsdotter, barnfödd i Norge, hade !