johan nordlander norrländskt skolliv

54 OM LÄRARNA I ALLMÄNHET.
föra ett prästerligt umgänge ocli så laga, att en god vänskap
bleve upprättad mellan honom och prosten.
Att sådana klagomål kommo från översta Bottnen kan ej
förvåna, då det i själva stiftsstaden synes ha stått rätt illa
till i detta avseende. 1 konsistorii protokoll för den (5 fe br.
1663 antecknas det: Conquerebatur de negligentia Collegarum
in inferiori schóla. 1 Yarutinnan försumligheten bestod, nämnes
ej, men den vid tillfället fattade resolutionen är upplysande.
Enligt denna skulle superintendenten först låta rektor
och conrector förmana, sedan göra det själv, porro (vidare)
lägga dem till 1 daler k. m. för var timma, de sig absenterade,
och slutligen, om det ej ville gälla, removera dem ab
officio. 2
Ett utmärkande drag för Piteå-borna i allmänhet vid denna
tid var en gränslös processlystnad. Även den allra obetydligaste
sak skulle dragas inför rätta, och det förefaller nästan,
som om detta varit ett omtyckt tidsfördriv i staden. I det
avseendet utgjorde lärarne alls icke något undantag. Före
rektor Normans ankomst till staden synas emellertid deras
namn ej så synnerligen ofta i domböckerna, men väl efter
samma tidpunkt. Ett talande exempel på rättegångar om
obetydligheter har man i följande mål.
Kollegan Herr Staphan Dalin hade på 1680-talet en tvist
med skräddaren M:r Hans Holm, och härflöt denna av en
liten hund och en fordran a 6 daler k. ni., varom de citerat
varandra till rätta. Dom fälldes d. 5 maj 1684. Av deras
inlagor och muntliga berättelser funnes väl, heter det, dem
emellan några otjänliga ord vara förlupna; men då vittnen
ej funnes och samma aktion vore en lana caprina (obetydlig
sak), fann rätten fullt rätt och skäligt vara att först giva
dem bägge en behörig reprimando och sedan i en sak, så ringa
och av intet värde, disponera dem till en vänlig composition
och förlikning. Med handsträckning gjorde de ock sådan
1 Klagades högeligen över försumlighet hos läraruc i den nedre skolan.
2 Frän ämbetet.