johan nordlander norrländskt skolliv

PITEÅ SKOLAS TILLKOMST OCH UPPBLOMSTRING. 9
stycke av svedj eländen, som vore belägna vid Nya staden,
med tiden kunde uppbrukas under skolmästareämbetet.
Flyttningen till Nya staden var naturligtvis mycket betungande
för borgarne, och många spjärnade även emot ivrigt
och i det längsta. Icke heller hos lärarne fanns någon entusiasm
därför. Borgarne kunde trösta sig därmed, att Nya
staden låg närmare havet och vid djupare farvatten samt därför
hade ett för handel och sjöfart gynnsamt läge, vilket ju
vore till stor fördel för dem; men lärarne kunde knappast
hava någon nämnvärd nytta härav. Av ett redan anfört yttrande
av kollegan Johan Granhammar synes också, att han
var föga glad över den vidtagna anordningen. Borgarne hade
dock medlidande med lärarne samt gjorde sitt bästa för att
lindra bördan för dem.
Ar 1675 på samma rådstuga, på vilken rektor Norman
framkom med sina inånga propositioner, hade han även ett
förslag i detta avseende. På collegarum 1 vägnar föreslog han,
att borgmästare och råd skulle räcka lärarne en hjälpsam
hand härutinnan. Detta skulle ske på det sättet, att de lämnade
dem en rekommendation till K. M:t, det de kunde åtnjuta
någon hjälp för deras transportation till Nya staden.
Detta borde de göra och icke häradstinget, emedan skolan
avsåge stadens nytta och icke allmogens. Borgerskapet gav
sitt bifall härtill, men själva skulle lärarne ansöka Iv. M:t
och landshövdingen om assistance härutinnan.
Om försöket gjordes, veta vi ej. Om så var fallet, ledde
det säkerligen ej till någon åtgärd. Två år senare, d. 20
lebr. 1677, bragtes frågan åter på tal inför rådstugurätten,
även denna gång av rektor, som nu förde ett något häftigt
språk emot borgerskapet. Med sina collegis protesterade han
emot borgerskapet och förklarade, att de den tiden icke kunde
flytta med skolan ifrån Granila staden, dels emedan någon skola
e J vore byggd, dels emedan borgerskapet ej kunde vara för­
1 Kollogomas.